Carpe diem - njut av den flyende dagen

Jag gillar november. Tycker det är en härlig månad.

I synnerhet i år när den började utan snö och fjället är så där härligt kargt men ändå vackert i den lågt stående solen som hela dagen ger ett häftigt släpljus. Myrarna har frusit till och är lättgångna. Är det vindstilla och jag sätter mig i en sydvänd slänt där solen värmer, känns det som i mitten på september. De grunda sjöarna och små tjärnarna ligger där med spegelblank is som inbjuder till skridskoåkning. Flera gånger har jag varit och åkt skridskor helt ensam utan andra åskådare än vita ripor som gör fåfänga försök att smälta in i den snöfria naturen. De har inte förstått att de i denna klimatförändringstid måste senarelägga sin färgskiftning. Samma sak med hararna. De är också lätta byten när de blivit vita allt för tidigt.

Sedan helt plötsligt en morgon så är hela naturen vit. I år skedde det den 10 november. En härlig mjuk gnistrande snö där spåren från alla kvarvarande djurs nattliga rörelser obarmhärtigt avslöjas. Varje steg blir en spännande upptäcktsfärd i djurens värld. Vessla, hermelin, mård och räv har varit ute och jagat. Likaså järven med sin karakteristiska trefotslunk. Homosapiens spår som följer ett älgspår är också något som förekommit här i tusentals år, lika naturligt som rävens efter ett harspår.

Jag älskar att vara ute och vandra i den första spårsnön. Oftast med bössan på ryggen i förhoppning om att träffa på en lämplig matälg. Men även om jag inte får någon älg så ger varje dag någon ny upplevelse att minnas. Lika glad är Tjirri. Hon gör långa utflykter, skrämmer upp en flock ripor och kommer skuttande tillbaka för att berätta. Ibland ger hon till ett glädjeskall utan någon annan anledning än att hon är lycklig tror jag. Solen står lågt men värmer ändå så pass, trots många minusgrader, så att det bildas vattendroppar på trädgrenarna vilket förhöjer njutningen för ögat ytterliggare.
Dagarna är korta så det gäller att vara ute tidigt. Men det medför också att det blir långa kvällar att tillbringa framför braskaminen med en god bok. Vilket också är en anledning till att jag älskar november. Björkveden som jag lagt ner så mycket arbete med kommer nu till nytta och arbetsinsatsen känns meningsfull.

I natt den 13:e är det fullmåne. Vid klart väder är en nattlig månskenspromenad på fjället en upplevelse som alla borde få vara med om. Den totala befrielsen från färger, där allting utspelar sig i gråskala går inte att beskriva i ord på ett sätt som ger upplevelsen rättvisa.

Lite längre fram i november när några fler snöfall gjort det för jobbigt att vandra, är det dags att ta fram Tegsnässkidorna. Långa och breda samt nytjärade är de skapta för att göra livet lättare att leva här vid fjällkanten. Miljövänliga och okänsliga för skenande bensinpriser samtidigt som de vid flitig användning minskar bukomfånget och därmed risken för förtidig död borde de vara en bestseller i norr.

Njut av November!