torsdag 13 november 2008

Carpe diem - njut av den flyende dagen

Jag gillar november. Tycker det är en härlig månad.
I synnerhet i år när den började utan snö och fjället är så där härligt kargt men ändå vackert i den lågt stående solen som hela dagen ger ett häftigt släpljus. Myrarna har frusit till och är lättgångna. Är det vindstilla och jag sätter mig i en sydvänd slänt där solen värmer, känns det som i mitten på september. De grunda sjöarna och små tjärnarna ligger där med spegelblank is som inbjuder till skridskoåkning. Flera gånger har jag varit och åkt skridskor helt ensam utan andra åskådare än vita ripor som gör fåfänga försök att smälta in i den snöfria naturen. De har inte förstått att de i denna klimatförändringstid måste senarelägga sin färgskiftning. Samma sak med hararna. De är också lätta byten när de blivit vita allt för tidigt.


Sedan helt plötsligt en morgon så är hela naturen vit. I år skedde det den 10 november. En härlig mjuk gnistrande snö där spåren från alla kvarvarande djurs nattliga rörelser obarmhärtigt avslöjas. Varje steg blir en spännande upptäcktsfärd i djurens värld. Vessla, hermelin, mård och räv har varit ute och jagat. Likaså järven med sin karakteristiska trefotslunk. Homosapiens spår som följer ett älgspår är också något som förekommit här i tusentals år, lika naturligt som rävens efter ett harspår.


Jag älskar att vara ute och vandra i den första spårsnön. Oftast med bössan på ryggen i förhoppning om att träffa på en lämplig matälg. Men även om jag inte får någon älg så ger varje dag någon ny upplevelse att minnas. Lika glad är Tjirri. Hon gör långa utflykter, skrämmer upp en flock ripor och kommer skuttande tillbaka för att berätta. Ibland ger hon till ett glädjeskall utan någon annan anledning än att hon är lycklig tror jag. Solen står lågt men värmer ändå så pass, trots många minusgrader, så att det bildas vattendroppar på trädgrenarna vilket förhöjer njutningen för ögat ytterliggare.
Dagarna är korta så det gäller att vara ute tidigt. Men det medför också att det blir långa kvällar att tillbringa framför braskaminen med en god bok. Vilket också är en anledning till att jag älskar november. Björkveden som jag lagt ner så mycket arbete med kommer nu till nytta och arbetsinsatsen känns meningsfull.


I natt den 13:e är det fullmåne. Vid klart väder är en nattlig månskenspromenad på fjället en upplevelse som alla borde få vara med om. Den totala befrielsen från färger, där allting utspelar sig i gråskala går inte att beskriva i ord på ett sätt som ger upplevelsen rättvisa.


Lite längre fram i november när några fler snöfall gjort det för jobbigt att vandra, är det dags att ta fram Tegsnässkidorna. Långa och breda samt nytjärade är de skapta för att göra livet lättare att leva här vid fjällkanten. Miljövänliga och okänsliga för skenande bensinpriser samtidigt som de vid flitig användning minskar bukomfånget och därmed risken för förtidig död borde de vara en bestseller i norr.


Njut av November!

3 kommentarer:

Emma Grön sa...

Tack för din medryckande text. För ett ögonblick nästan känner man att man förflyttas till det vackra landskapet.

Just nu ligger en taxvalp och sover på armen. Det lilla snötäcke på några centimeter som kom för någon vecka sedan var jättespännande för lille Casper. Det är bara att hålla tummarna för att han någon gång i vinter skall få uppleva det igen.

Peter Kjellman sa...

Härligt landskap att vandra och jaga i! Finns det någon älg kvar där? Här nere är stammen nästan förstörd genom hög tjuravskjutning och för stora tilldelningar. Skogsbolagen driver på för att få bort älgarna, men på sina håll strävar i alla fall älgskötselområdena emot för att rädda älgarna. Nere i Tiveden har man äntligen börjat freda pinntjurarna, så att de får växa och bli avelsdugliga.

F.ö. har jag haft en likadan älgstudsare som den på din bild, en Husqvarna 1640. Den hade elak rekyl, men vad bra den sköt!

Olof T Johansson sa...

Jo, bössan är bra, men sparkar som en häst i rekylen. Det är ett lätt och kort vapen med grov kaliber (30.06)som kallades för hundförarbössa när den kom på 50-talet. Min far köpte den och sedan har den återkommit till mig efter en rundgång hos andra ägare i bekanstskapskretsen.
Denna dagen hade vi 4 stora älgtjurar på gång och dagen efter 4 älgkor + ko & kalv i samma område. Samtliga älgarna var på vinterflyttning från Indalsälvens dalgång i norr och över fjället till Ljungans dalgång i söder. Därmed så kallas de felaktigt för "fjällälgar" när de kommer ner mot Ljungan. Så har nog älgarna flyttat i tusentals år och därmed också varit bytesdjur för mina förfäder när de passerar Vaaktetjarve just den här tiden på året.