Stjärnklart

I kväll är det alldeles stjärnklart ute. Månen har inte kommit över horisonten ännu och det är 7 minusgrader. Stjärnhimlen är helt fantastisk. Jag önskar att jag kunde dela med mig av den till er som bor i ljusnedsmutsade områden (städer och tätorter). Jag känner mig ganska liten där jag står och tittar upp på det myller av solsystem som täcker hela himlavalvet.
Det har kommit några decimeter snö till så nu känns det alltmer som vinter. Dags att ta fram skidorna.
Jag har varit några dagar i staden och där är det så gott som barmark. Inte heller har Storsjön lagt sig ännu, det dröjer till fram mot årsskiftet eller ännu senare numera. Blåsigt och kallt var det så jag frös som en mexikansk nakenhund där jag gick på gatorna i staden. Jag fryser alltid mycket mera där än här hemma i Glen. Och bullrigt, stressigt och smutsigt var det. Dessutom dyrt. Förstår allt mer de gamla i byn som bara for till staden någon gång per år. Trivs bäst hemma i Glen, där jag kan gå ut på kvällen och titta på stjärnhimlen, norrskenet eller fullmånen, beroende på vad som serveras för tillfället.
Inne sprakar det inte från brasan (eldar bara björkved), men den lyser och värmer skönt. Medan jag var borta så skötte sig luftvärmepumpen som den skulle och höll temperauren på 16 grader. Den är ett väldigt bra kostnadseffektivt alternativ till direktverkande el för oss som inte har ett vattenburet värmesystem. Men den går inte upp mot den goda värme som braskaminen ger. Helst skulle jag vilja ha ett eget vindkraftverk som stod för electriciteten.
November ÄR härlig!

Novemberpimpel

I natt hade det snöat närmare en decimeter. Alldeles lagom för att plocka fram skotern för en premiärtur. Okay, jag borde ha tagit Tegsnäsarna, men det är fortfarande lite för lite snö för att det skall vara behagligt. Myrarna är frusna och därmed är alla tuvor värre än alla fartdämpande gupp som finns i städernas bostadsområden. Dessutom är dagarna så korta. Om det är till någon tröst för alla miljömedvetna läsare så kör jag alla mina småmaskiner på alkylatbensin sedan många år. Det är mycket bättre för såväl hälsan som miljön. Dessutom luktar inte skoteroverallen pest när jag hänger in den hemma.

Tord (han kör en 4-takts skoter) och jag, samt naturligtvis Tjirri, for och premiärpimplade på en fjällsjö. Isen var 15 cm tjock och därmed tillräckligt stark för skotrarna. För säkerhets skull så testade vi först med ispik och provborrade innan vi körde ut. Allt för många drunkningsolyckor sker på första isen.
Nollgradigt i luften och en lågt stående sol som bröt igenom molnen förgyllde dagen. Dessutom (egoistiska som vi är) så var dagen befriande tyst från andra motorljud. Om några veckor så är det inte lika tyst längre. Jag tänker då inte på andra skotrar, utan på den luftflotta som förflyttar penningstarka resenärer till norra Finland och Rovaniemi för att träffa tomten. Flygkorridoren dit från England går rakt över Glen och himlen blir då full av nord-sydliga kondensstrimmor varje dag fram till jul. Förutom de helt onödiga koldioxidutsläppen de medför så är dessutom julturist-exploateringen en våldtäkt på den samiska kulturen som förvanskas till oigenkännlighet.

I slutet av oktober hade ca 500 samer samlats för att bl.a. manifestera mot våldförandet på den samiska kulturen i Rovaniemi med omnejd. Svenska, Norska och Finska Sametingen hade förlagt sina höstplenum dit liksom Samerådet sin samekonferens. En eftermiddag gick man i en stor demonstration längs de breda gatorna genom staden. Antalet rovaniemibor som såg demonstranterna gick att räkna på några händer men mediauppbådet var desto större. Julturisterna hade liksom inte börjat anlända ännu. Tänk vad synd att det inte gick att genomföra veckan före julafton istället! Då hade nog reaktionen ute i Europa blivit betydligt större.

Nåväl, här på fjällsjön hade i vart fall en politisk pensionär som jag det skönt denna underbara novemberdag, långt borta
från allt storstadsjäkt.

Carpe diem - njut av den flyende dagen

Jag gillar november. Tycker det är en härlig månad.

I synnerhet i år när den började utan snö och fjället är så där härligt kargt men ändå vackert i den lågt stående solen som hela dagen ger ett häftigt släpljus. Myrarna har frusit till och är lättgångna. Är det vindstilla och jag sätter mig i en sydvänd slänt där solen värmer, känns det som i mitten på september. De grunda sjöarna och små tjärnarna ligger där med spegelblank is som inbjuder till skridskoåkning. Flera gånger har jag varit och åkt skridskor helt ensam utan andra åskådare än vita ripor som gör fåfänga försök att smälta in i den snöfria naturen. De har inte förstått att de i denna klimatförändringstid måste senarelägga sin färgskiftning. Samma sak med hararna. De är också lätta byten när de blivit vita allt för tidigt.

Sedan helt plötsligt en morgon så är hela naturen vit. I år skedde det den 10 november. En härlig mjuk gnistrande snö där spåren från alla kvarvarande djurs nattliga rörelser obarmhärtigt avslöjas. Varje steg blir en spännande upptäcktsfärd i djurens värld. Vessla, hermelin, mård och räv har varit ute och jagat. Likaså järven med sin karakteristiska trefotslunk. Homosapiens spår som följer ett älgspår är också något som förekommit här i tusentals år, lika naturligt som rävens efter ett harspår.

Jag älskar att vara ute och vandra i den första spårsnön. Oftast med bössan på ryggen i förhoppning om att träffa på en lämplig matälg. Men även om jag inte får någon älg så ger varje dag någon ny upplevelse att minnas. Lika glad är Tjirri. Hon gör långa utflykter, skrämmer upp en flock ripor och kommer skuttande tillbaka för att berätta. Ibland ger hon till ett glädjeskall utan någon annan anledning än att hon är lycklig tror jag. Solen står lågt men värmer ändå så pass, trots många minusgrader, så att det bildas vattendroppar på trädgrenarna vilket förhöjer njutningen för ögat ytterliggare.
Dagarna är korta så det gäller att vara ute tidigt. Men det medför också att det blir långa kvällar att tillbringa framför braskaminen med en god bok. Vilket också är en anledning till att jag älskar november. Björkveden som jag lagt ner så mycket arbete med kommer nu till nytta och arbetsinsatsen känns meningsfull.

I natt den 13:e är det fullmåne. Vid klart väder är en nattlig månskenspromenad på fjället en upplevelse som alla borde få vara med om. Den totala befrielsen från färger, där allting utspelar sig i gråskala går inte att beskriva i ord på ett sätt som ger upplevelsen rättvisa.

Lite längre fram i november när några fler snöfall gjort det för jobbigt att vandra, är det dags att ta fram Tegsnässkidorna. Långa och breda samt nytjärade är de skapta för att göra livet lättare att leva här vid fjällkanten. Miljövänliga och okänsliga för skenande bensinpriser samtidigt som de vid flitig användning minskar bukomfånget och därmed risken för förtidig död borde de vara en bestseller i norr.

Njut av November!

En minnesvärd dag i november

Klimatförändringar

Idag var vi ute och samlade ren i Oviksfjällen i södra Jämtland. Inte med skoter, vilket vore det naturliga i november, utan med 4-hjulingar och motorcyklar samt med en paramotor och en helikopter en stund. Bara uppe på de högre topparna låg det lite hårt packad snö medan det från 1000-metersnivån och nedåt var fullständig barmark.

Småtallarnas årsskott är riktigt långa även uppe på den här nivån, mitt på kalfjället och nästan det enda som lyser grönt den här årstiden.
Solen sken och värmde riktigt gott, nästan som en september- eller marsdag. När jag kom hem kunde jag till och med konstatera att ansiktet fått en lätt rodnad. För en gångs skull hade det varit västlig vind under natten, så renarna var att finna igen huvudsakligen mot Glendalen. Annars är det numera sydlig – sydostlig vind som är den förhärskande. Mindre vattendrag har trots allt börjat frysa ihop genom några kalla nätter så att det gröna slemmet som rör sig under den klara isen ser riktigt vackert ut.

Renarna har ätit sig feta och fina under den torra och förhållandevis varma hösten. I morgon ska vi ha en kompletterande kalvmärkning samt slakt. Renköttpriserna har i motsats till aktiemarknaden gått uppåt i år.

Vad har det här med klimat att göra? Jo, på minst sju sätt.

• För det första så har vi här i det sydliga renskötselområdet, under det senaste decenniet tydligt märkt att den tid vi har ett snötäcke på backen har blivit minst en månad kortare vilket märks både på hösten och våren.


• För det andra så har den förhärskande vindriktningen ändrats från väst-nordväst till syd-sydost vilket också påverkat medeltemperaturen och nederbördsmängden.


• För det tredje så har ozonhålet över norra halvklotet blivit mycket stort under vinterhalvåret, vilket gjort att solens strålar är mycket starkare än normalt trots att den står så lågt. Vi märker det genom att bli solbrända mitt i vintern och att ögonen irriteras mer än normalt. Förr behövde vi inte ta på solglasögonen förrän i mars, vi kallade dem vårögon.


• För det fjärde så har den allmänna uppvärmningen medfört att tallplantor har etablerat sig, - och klarat sig långt upp på kalfjället de senaste 6-8 åren på ett sätt som vi aldrig upplevt tidigare. Samtidigt har björkskogsgränsen sakta krupit uppåt så att vi nu får bidrag till att röja renvallar som tidigare låg ovanför trädgränsen.


• För det femte så har den försurande nederbörden övergött vattendragen även i fjällen och medfört en ökad slemmig algtillväxt.


• För det sjätte så bidrar vi själva till miljöbelastningen genom de förbränningsmotorer vi använder vid insamlandet av renar.


• För det sjunde så har det allmänna miljömedvetandet ökat efterfrågan på fribetande ekologiskt riktigt kött.

Vi renskötande samer kan alltså räkna in både för- och nackdelar med den klimatförändring som jag anser inte går att vare sig bortförklara, nonchalera eller ifrågasätta. Missförstå mig nu inte och tro att jag tycker att klimatförändringen är bra. Tvärtom är det något som oroar mig mycket även om det på några områden kan få positiva effekter på kort sikt. Jag tycker det är väldigt oroande att förändringarna går så fort att jag märker dem i mitt vardagliga arbete. Mina påståenden om de sju förändringarna ovan är inget som jag bara påstår, utan de är bekräftade i olika undersökningar och offentlig statistik.

Vad kan jag själv då göra som renskötande same? Inte mycket kan tyckas. Som enskild person har Al Gore mycket mer att säga till om, för att nu inte tala om den idag nyvalde amerikanska presidenten Barack Obama. Men, var och en måste dra sitt strå till stacken för att bromsa och på sikt stoppa klimatförändringen i världen. Ingen kan svära sig fri från ansvar eller skylla på någon annan. Vi ingår alla kollektivt i den miljöförstöring och klimatförändring som sker.

Vad gör DU för att minska din klimatbelastning?

Egentligen skrev jag det här inlägget för en ny klimatblogg som Sametinget lagt upp. Se den på http://www.dalki.se/

Njut av November, snart har den passerat!

Olof T

Trångboddhet i Glen!

Bostadssituationen för mina närmaste grannar i Glen är besvärande.
Två vuxna och fem barn i en allt för liten 1:a ger inte barnen mycket utrymme att leka och utvecklas på.
Som tur är, är familjen invandrare och bor bara tillfälligt i Glen, där de lånat 1:an av mig. Snart flyttar de tillbaka till där de kommer ifrån och jag måste nog tänka över ifall jag ska bygga ut till nästa år. För jag vill gärna ha tillbaka dem eller några andra som kan fortsätta med saneringen av sorkbeståndet i grannskapet. De utför ett formidabelt oavlönat arbete mot gratis husrum, ett arbete som pågår åtminstone 20 timmar per dygn. Snart är barnen så stora att även de kan sättas in i det oavlönade arbetet.
Deras idoga arbete har gjort att min sambo är närmast arbetslös. Hon hade annars tagit på sig som sin uppgift att hålla gnagarna borta från närområdet.
Det var stora förväntningar på att det skulle bli ett stort lämmelår i år, men under våren/försommaren hände något som fick stammen att om inte kollapsa så i vart fall minska rejält. Döda lämlar ligger lite varstans på fjället. Vid vårat sommarviste, Bartjan, kunde jag flera dagar se en jagande Fjälluggla. Förhoppningsvis resulterade det också i en välkommen föryngring.
Lika sällsynta som lämmelår är numera, goda hjortronår. En inventering av myrarna i mitt närområde resulterade i ett (1) rött kart. Alltså ingen idé att ge sig ut i något hjortronkrig i år heller. Bättre att satsa på blåbär vilka det verkar bli gott om. Det enda som det för närvarande är riktigt gott om så är det mygg, knott och svia. Inte en chans att sitta ute i solnedgången och njuta.
Ha det gott därute i omvärlden!

/Olof T
PS. Hyresgästerna är Tornfalkar om nu någon inte känner igen dem.

Folkpartist blir Moderat blir Sverigedemokrat

I sommar har jag lyssnat mycket på radio. Anledningen är att jag varit i vårt sommarviste och idkat ryggläge i kåtan i väntan på nästa och nästa kalvmärkning. Det blir mycket väntan och då insekterna utanför omöjliggjort solande har röken och ryggläget i kåtan varit det givna. Postgången är obefintlig och batterikapaciteten på datorn har gjort att den gamla hederliga radion varit att föredra. Valåret 2006 hade jag med ddatorn och bloggade friskt från kåtan, men i år fick den som sagt stanna hemma.

En lokalnyhet som jag noterade var att den pensionerade före detta polisen i Härjedalen, Lars Hermansson har hittat hem. Jag menar då inte till Kaxås där han har sina rötter utan till sverigedemokraterna. Fram till nu har han suttit i komunalfullmäktige för Moderaterna efter att för några år sedan varit politiskt aktiv i Folkpartiet. Nu har han som sagt bytt parti igen och denna gång till sverigedemokarterna. Där blir han partibroder med en annan uttalad anti-same, nämligen Olle Larsson i Ränningsvallen. Oljeborraren som sadlat om till kommunpolitiker i Härjedalen för nämnda parti.

Kommentaren från en lokal moderat var tydlig: de skulle inte sakna honom. Antagligen lika lite som Folkpartiet saknade honom när han gick över till M. Hermansson har gjort sig känd med sina rasistiska anti-samiska åsikter både i sin yrkesutövning och i sin politk. Sverigedemokraterna uttalade vid sin senaste kongress att man skulle ta parti mot de renägande samernas "privilegier" i fjällvärlden. Ett uttalande som kan verka harmlöst i sig men som är mycket illavarslande. SD är inga politiska idioter (utom lokalt) utan har en smart strategi för att sno åt sig marginalväljare som andra partier inte tycker det är lönt at kämpa för. Jag tänker då på glesbygdsbefolkningen i norrlands inland. Dessa röster är förhållandevis få och för de etablerade partierna med röstmaximering som ledstjärna är de ointressanta därför att det är alldeles för dyrt att avge några vallöften till dem enligt principen "det kostar mer än de smakar".

Alltså skiter man i glesbygdsefolkningen och ger därmed SD ett frikort att värva dem. Främlingfientlighet och samefientlighet går gärna hand i hand och det har SD upptäckt. För ett litet parti som idag står på gränsen till att komma in i riksdagen är varje röst värdefull och i synnerhet sådana som man inte behöver konkurrera med andra partier om. Jag skulle inte bli förvånad om vi framöver kommer att få se SD kurtisera våldsamt med glesbygdsbefolkningen.
Varnlingsflagg alltså, till övriga partier som tror att tillväxten i storstadsområdena är den allena saliggörande vägen till politisk framgång och där glesbygden bara är ett glsbygdsproblem!
Ha det skönt i hängmattan eller var ni nu befinner er!

/Olof T