Sara Larsson valdes till ny styrelseordförande i Sametinget. Det är stort!
Dels för att hon är den första kvinnliga ordföranden sedan Sametinget invigdes den 25 augusti 1993. Dels för att hon är ung. Dels för att hon tillhör ett av de minsta (men bästa) partierna, Mijjen Geaidnu. Men mest för att hon är den mest kompetenta av Sametingets 31 ledamöter. Vår tids
Elsa Laula . Sara har vägrat att delta i sandlådepolemiken under den tid hon varit med i Sametinget. Sara har hela tiden lyft blicken och sett de stora och viktiga frågorna emedan gubbarna i tinget krigat med varandra i en inbördes kamp om vem som är störst, bäst, vackrast och kunnat tala längst i talarstolen utan att säga något väsentligt.
När Sara går upp i talarstolen, då lyssnar åhörarna. För hon har alltid ett budskap, är påläst, konkret och kortfattad.
Flera partier deltog inte i omröstningen till ordförandeskapet. Inte Samelandspartiet, inte partiet Samerna, inte Guovssonásti. Samelandspartiet och partiet Samerna vägrade dessutom att nominera någon ledamot till styrelsen (som skulle tillsättas proppotionellt). Det är litet.
Jag förstod Saras tårar när hon blivit vald under sådana omständigheter.
Gissa om jag är nöjd med att sitta här hemma i Glen och på avstånd ta del av Sametingets öppnande.
Lycka till Sara! Det kommer att bli tuffa år, men jag vet att du klarar det.