onsdag 24 februari 2010

kallast

Dagen började med "bara" -19 i Glen. Konstigt hur man ändå vänjer sig vid kyla så att ca -20 känns riktigt behagligt. Kylan har nu skiktat sig så att så snart jag nådde ner mot Ljungans dalgång kröp temperaturen under -30 som vanligt. Kallast var det i Fotingen på morgonen med -37,5 grader. Då är det lite för kallt att köra skoter så jag dröjde mig kvar där över en kopp kaffe hos kusinen tills dess att solen började värma något. Klädde mig så varmt att jag naturligtvis blev genomsvettig när jag gick runt i en Contortaföryngring nere vid Hoan (ån som rinner i en djup dalgång där vi har renarna) och letade efter det renkadaver som jag var säker på att lodjuret tagit under natten. Mycket riktigt så fann jag igen en av mina renkalvar som lon dräpt och ätit lite av steken. Känns inte så roligt men det är en del av vardagen för oss.

Hemkommen på kvällen så läser jag om turbulensen i Sametinget på Sameradions hemsida. Suckar, och konstaterar att allt är sig likt. Tycker synd om Sara som så gärna vill göra något bra av Sametinget och efter valet var beredd att axla den otacksamma uppgiften att försöka leda ett oenigt ting i fyra år.
Det känns skönt att bara behöva bekymra sig över renar och rovdjur. Och snart är den härliga vårvintern här med soliga varma dagar och kalla nätter.

tisdag 23 februari 2010

Kallt, kallare.......

I går var det så kallt att jag ställde in renpassningen. I dag var det ändå kallare så då åkte jag renarna...... Redan i Glen var det -29 grader och när jag passerade Börtnan var det -37. Påpälsad så att jag såg ut som en Michelingubbe ( tveksamt om någon idag vet hur en sådan såg ut) och med en skoter som tveksamt ville starta trots att solen värmt upp luften i Nederhögen till bara -24 grader så fick jag en riktigt fin dag i skogen. Renarna betade lugnt trots påhälsning av ett lodjur under natten. Jag kunde inte hitta någon riven men och andra sidan så är terrängen tämligen svår att köra i så det kan nog ligga någon död ren där. Inga korpar avslöjade ännu om så var fallet.
På förmiddagen hann jag med att besöka kommunstyrelsen i Berg och hålla en kort presentation från mitt tidigare besök i Canete kommun i Chile och deras önskan om att få till en kontakt med och ett samarbete med en kommun i Sverige. Förutsättningarna och framtidsfunderingarna i Canete var ungefär demsamma som i glesbygdskommunen Berg och därför skulle det vara kul att kunna sammanföra dessa avlägsna men i många stycken likartade kommuner med varandra.
Sametinget har idag påbörjat sitt Plenum i Skellefteå och jag är bara så glad att jag slipper det. Föredrar en kall ensam dag i renskogen framför det heta politiska klimatet i Plenum. Jag är inte det minsta förvånad över att Per Mikael Utsi meddelat att deras parti nu hoppar av styrelsen. Den mannen går inte att lita på, det har jag sagt många gånger under årens lopp i Sametinget! Tycker bara synd om Sara som nu ska försöka få igenom en budget utan att ha med PMU:s parti i styrelsen. Och får hon inte igenom budgeten är det bara att tacka för sig och säga adjö, för att leda ett Sameting utan att ha fått stöd för den budget som styrelsen presenterat, det går bara inte. Men den som lever får se. Kanske lyckas hon ändå få majoritet för budgeten. Jag bara hoppas det för både hennes och det samiska folkets skull. Mer turbulens i Sametinget är det minsta vi behöver. Då kan vi titta i stjärnorna efter ett ökat samiskt självstyre!

fredag 19 februari 2010

paus

Som ni märkt så har jag tagit en lång paus i bloggandet. Det har inte varit planerat utan bara blivit så. Bloggande måste kännas roligt och inte tvingande. Jag har inte känt för att skriva något och därför har så heller inte skett. Konstigare är det inte. Ändå har det hänt en hel del under pausen. Min politiska pensionärstillvaro har fått dras tillbaka eftersom jag bestämde mig för att ställa mig till förfogande för Miljöpartiet Jämtlands riksdagslista ännu en gång. Medlemsomröstningen resulterade att jag ännu en gång hamnade i topp. Jag kan försäkra att det skedde utan att jag vare sig värvat några nya medlemmar eller på annat sätt försökt påverka våra medlemmar. Nu hamnade jag som toppkandidat tillsammans med Karin Thomasson och det innebär att vi båda ger järnet tillsammans i valrörelsen ännu en gång. Till skillnad från Karin som är politiskt engagerad upp över öronen så har jag haft det väldigt fridfullt i vinter vad det gäller den fronten. Media har hört av sig några gånger av sig själva utan att jag behövt skriva några pressmeddelanden vilket resulterat i några inslag. Tydligen har det varit effektivt för väldigt många har uppmärksammat att jag är tillbaka på den politiska arenan igen.
Det skall bli riktigt kul. Ett avbrott till det dagliga arbetet med renarna. Jag ser fram mot att bosätta mig i valstugan på messmörtorget i augusti-september. Innan dess så är Expo-Norrveckan den första större valsatsningen. Jag hoppas bara att det inte kolliderar med kalvmärkningen. I så fall får jag svårt att välja.
Men just nu är det renarna och den dagliga bevakningen av dem som gäller. Vi är bara två vinteraktiva renskötare i min vintergrupp så det blir skogen som får gälla de flesta dagarna. Vi har fantastiskt bra bete så det känns bra bara inte rovdjuren (lo och järv) ställer till för mycket problem så blir det en bra vinter.
Jag återkommer, och nu skall det inte dröja flera månader igen.