Almanacka

Vi, d.v.s. Ohtsedäjjah- Sökarna, har tagit fram en jättetjusig almanacka i A3-format med motiv från olika typer av kulturlämningar i fjällmiljö. Alltså sådant som vi dokumenterar/registrerar när vi är ute och inventerar. I korta pedagogiska texter förklarar vi vad det är.

Almanackan är till försäljning tille ett pris av 150 kr. Lämpligt som julklapp.

På bilden till höger visas den i avfotad form vilket inte ger den full rättvisa.

Lämplig även som julklapp.
Ni kan även se ett annat månadsblad på www.oloft.com/sokarnamapp/sep.pdf

Köp den på Gaaltije i Östersund eller beställ den genom att sätta in 174kr (inkl. frakt) på föreningens bankgiro 5392-0799. Glöm inte ange namn och adress.

Upplagan är begränsad till 200 ex, så beställ redan nu.

Läs mer om Sökarna på http://www.oloft.com/sokarna.htm

Som en vårvinterdag

Många tycker att oktober är en tråkig, hemsk, mörk månad. Jag kan inte riktigt hålla med om det. I synnerhet inte de dagar då solen skiner och snön gnistrar. I förrgår var det som en härlig marsdag medan det idag snarare var som i slutet av april.
Titta bara på bilderna härintill. Se hur snögränsen går knivskarp nedanför fjället och hur dimmorna ligger över hela storsjöområdet. Se hur skridskoisen ligger blank på Dörrsjöarna och hur härligt isfiske den sista dagen i oktober kan vara. Det var idag + 5 grader, vindstilla och en värmande sol. Jag blev riktigt solbränd medan jag väntade på att middagsmaten skulle nappa.

Tjirri fick inget napp men vi ska dela på den stora öring som jag fick.

Spåren på bilden är från tre järvar som varit ute på vandring på natten. Antagligen en hona med sina årsungar.
Är det lika fint väder i morgon skall jag ta med långfärdsskridskorna och ta en tur runt de södra av Dörrsjöarna som har bra skridskois. Stugsjön har nästan lagt sig också men där är isen för tunn fortfarande. På Hån, där vi fiskade var det däremot 2 dm tjock is.

Isfiskepremiär

Idag åt jag färsk fisk till middag. Harr. Det var gott.
Anledningen var att jag och Tord var iväg och premiärisfiskade på Visjön. Isen är redan 1 dm tjock och temperaturen i luften behaglig. Det är betydligt enklare att göra hål i isen nu än framenot våren när den är metertjock. Trängseln på sjön är inte heller så stor....

Vintern fortsätter

Det brukar alltid bli ett bakslag på den första snön som brukar tina bort ganska snabbt. Men inte i år. Det blir bara kallare och kallare och mer och mer snö. I morse var det -13 grader nere i Glen. Det känndes mest som en marsdag med en sol som brände och gnistrande vita vyer. Isarna på de mindre sjöarna har lagt sig medan de stora fortfarande lyser blåa av vattnet.


Skrämde upp en förvirrad ripa som gömt sig nere i snön. De fåtaliga dalripor som finns har inte bytt sommarens fjäderdräkt ännu och avslöjas oumbärligen mot den vita snön.










På fjällsidorna syns nu väl de tallplantor som etablerat sig ovanför trädgränsen. På södra sidan av Oviksfjällen där jag åkte häromdagen kunde jag räkna till tusentals tallplanor.

Renarna drar redan nu mot skogen och snöfria trakter. Den enda ren jag såg idag var en som fallit offer för ett rovdjur. Glömde dock att ta en "snygg" bild på den.

Vinter

Vintern kom tidigt i år. Alldeles för tidigt känns det som. Det är bara tio dagar sedan jag var och lade nät i 13-gradig värme och idag är jag ute på skotertur. Bra skoterföre och fint väder. I Glendalen är det nu 60 cm med snö. På fjället mera avblåst. Redan i förrgår var några av grabbarna ute och samlade ren med skoter. Jag hittade igen en mindre flock på hundratalet renar som Tjirri och jag drev västerut. Vi jobbar bra som ett team. Hon är bakom renarna och jag tar kanten och styr. Egentligen borde det vara tvärtom, men skotern är snabbare än hunden och därmed mer effektiv på kanten.

Älg

Jag har precis avslutat arbetet med att stycka, paketera och frysa in resultatet från älgjakten i september. Att jaga älg är inte bara att vara ute i skogen, koka kaffe och skjuta en och annan älg. Det är en jäkla massa jobb efter skottet vilket den som inte varit med om det tänker på. I synnerhet om man är ensam. Bara att hantera en vuxen älg med en levandevikt på över 600 kilo så att man kan ta ur den och frakta hem den är ett bestyr. Tur att det finns hjälpmedel. I år råkade en sådan bjässe komma förbi mig i Bjurkällan. Uppslaktad och efter 10 dagars hängning vägde den 315 kilo. Levandevikten är ca det dubbla. Det blev avsevärda mängder fryspåsar med innehåll av den. Eftersom infrysningskappaciteten är en begränsande faktor tog jag en vecka på mig att stycka den. Men jag ska inte klaga. Nu kan jag äta älgkött varje dag i ett år framöver och dessutom dela med mig.

Snö

Så blev det plötsligt vinter. I natt och under dagen har det trillat ner 40 cm blöt snö. Naturen ändrar på ett dramatiskt sätt karraktär. Slut på kantarell- och lingonplockning samt kultursök. I stället blir det bra spårsnö. Men med den blåst som var idag var det skönast att sitta framför braskaminen med en bok. Fast Tjirri gillade snön. Hon är en riktig snöälskare.

Tog en tur i skogen med henne och snön gick till mina knän och över hennes rygg.

3 år

Tjirri fyller tre år idag. Jubilaren firar födelsedagen i jaktstugan vid Bjurkällan. Se fler bilder av henne på hennes eget webbalbum: http://picasaweb.google.se/Olof.T.Johansson/Tjirri02

Kantarellhöst

För tredje dagen i rad har jag ätit mig mätt på kantareller. Det har varit en fantastiskt fin svamphöst och inte minst med fjällkantareller. Det
är en verklig förmån att kunna gå ut om dagarna och skörda detta guld från naturen. Stekta i smör och kryddade med vitpeppar och salt smakar de underbart. För att variera måltiderna lite så har jag ena dagen blandat i cremefraish och den andra bacon. I morgon blir det med lättstekt renfilé.
När det gäller Sametinget så kan man säga "surt sa räven om rönnbären" om de sura kommentarer som kommit från såväl partiet Samerna som från Samelandspartiet. Skyller på andra för att man inte själva nominerade några till styrelsen. Samernas partiledare pratar redan om att valet till styrelse och presidium måste göras om. Varför då kan man fråga sig. Svaret blir; för att det inte gick hans väg och att han själv inte blev vald till styrelsens ordförande.
Rönnbär förresten, det varkar bli gott om dem i höst. Jag ska ta och plocka och göra gelé av. Det smakar gott till såväl ren- som älgfilé. Älgjakten börjar på måndag och jag har tänkt mig att använda en hel del av hösten till den. Förhoppningsvis genererar den en hel del kött. Som jag kan behöva rönnbärsgelén till.
Om jag saknar sametingspolitiken? Inte ett barr!

Sametingets nye styrelseordförande

Sara Larsson valdes till ny styrelseordförande i Sametinget. Det är stort!

Dels för att hon är den första kvinnliga ordföranden sedan Sametinget invigdes den 25 augusti 1993. Dels för att hon är ung. Dels för att hon tillhör ett av de minsta (men bästa) partierna, Mijjen Geaidnu. Men mest för att hon är den mest kompetenta av Sametingets 31 ledamöter. Vår tids Elsa Laula . Sara har vägrat att delta i sandlådepolemiken under den tid hon varit med i Sametinget. Sara har hela tiden lyft blicken och sett de stora och viktiga frågorna emedan gubbarna i tinget krigat med varandra i en inbördes kamp om vem som är störst, bäst, vackrast och kunnat tala längst i talarstolen utan att säga något väsentligt.

När Sara går upp i talarstolen, då lyssnar åhörarna. För hon har alltid ett budskap, är påläst, konkret och kortfattad.

Flera partier deltog inte i omröstningen till ordförandeskapet. Inte Samelandspartiet, inte partiet Samerna, inte Guovssonásti. Samelandspartiet och partiet Samerna vägrade dessutom att nominera någon ledamot till styrelsen (som skulle tillsättas proppotionellt). Det är litet.
Jag förstod Saras tårar när hon blivit vald under sådana omständigheter.

Gissa om jag är nöjd med att sitta här hemma i Glen och på avstånd ta del av Sametingets öppnande.
Lycka till Sara! Det kommer att bli tuffa år, men jag vet att du klarar det.

Sameting och ripjakt

Idag startar ripjakten. Idag öppnas Sametinget. Både den "fria" småviltsjakten och Sametinget fyller i dag 16 år. Inget av dem kan anses vara någon succé. Bägge är resultat av den förra borgerliga regeringens (Carl Bildts) inkompetenta ledning. Båda institutionerna behöver reformeras i grunden.
När nu Sametinget invigs av Kronprinsessan är jag inte på plats utan sitter här hemma i Glen. Det känns riktigt skönt. Jag längtar inte alls dit. Istället ska jag gå ut och leta gamla kulturlämningar på fjället. En mycket mer rogivande sysselsättning än att vara frustrerad på ett Sameting....

Sommar?

+5,6 grader och regn. Så är det idag när jag tittar ut. Och så känns det som om hela sommaren har varit. Jag känner mig lurad på sommaren. Kan inte komma ihåg att jag varit tvungen att elda i braskaminen så många dagar under "sommar"perioden något år tidigare.
Riporna är få och Länsstyrelsen har nu beslutat att stänga jaktpremiären och avlysa ripjakten fram till den 20 sep. i första hand. Giehren och Tåssåsens sameby behöver dock inte stänga jakten helt eftersom vi redan har vidtagit åtgärder för att minimera jakttrycket. Se http://www.ripjakt.se/
Det positiva med denna kalla och blöta sommar är att renarna har haft det bra. Relativt lite insekter (framförallt av korm och nässtyngsbromsar) och ett väldigt bra bete. Dessutom otroligt mycket svamp. Har aldrig sett så mycket sopp i fjället och närliggande skogar. Renarna kommer att vara feta och fina till hösten. Det finns ett gammalt samiskt uttryck som säger att "när renen har det bra har lappen det bra". Men jag vet inte jag, nog hade jag velat se lite mer av solen...
Kantareller finns det också ganska gott om. Det är gott. I går åt jag mig mätt på bara smörstekta kantareller.
Nu ska jag titta på ett Tv-program från Svalbard och se det som jag inte fick möjlighet att se själv vid besöket där. Sedan ska jag sätta mig med en god bok framför brasan och invänta att fler ripjägare avbokar sin jakt......

Lyxmiddag

Idag åt jag en mycket god middag. Välhängd lättstekt renfile med smörstekta kantareller och en sås av sky, creme fraish och lite soya. Kryddat med endast salt och peppar. Dessutom solvarma coctailtomater och färskpotatis.
Var?
I Glen så klart.

Presidenten och "lapphatet"

Evert Ljusberg, president i republiken Jämtland, sade ifrån ang. det lapphat som tyvärr existerar framförallt i vissa delar av länet.
Han sade ifrån i sitt tal under Storsjöyran. Det föranledde ÖP att fråga mig hur jag såg på det. Om jag tyckte det var bra eller dåligt att han lyfte fram frågan i ljuset. Naturligtvis tyckte jag det var bra. Det är en fråga som inte kan eller ska sopas under mattan eller tigas ihjäl. Genom att offentligt diskutera frågan kan vi gemensamt säga ifrån om var ribban ska ligga för vad som är acceptabelt att säga om såväl samer som invandrare, nationella minoriteter, flickor/kvinnor, HBT-frågor m.m.
Naturligtvis regarade SD-representanten i Härjedalen mot Ljusbergs utspel. Han tycker inte att samerna skall anses vara ett ursprungsfolk, eventuellt inte heller Amerikas indianer. Aborginerna i Australien tycker han däremot synd om så de kan få vara ett ursprungsfolk. Logiken i det kan man ju fundera över. Samerna lever inte under så vidriga förhållanden som många av aborginerna så därför ska de inte få vara ett ursprungsfolk! Eller?.....
Dessutom kan man ju fundera över hur ett ultrakonservativt parti längst ute på högerkanten kan gå till val på att socialisera samernas rättigheter i Sapmi till att höra till alla svenska medborgare. I sann kommunistisk anda alltså. Varför de inte vill ta steget fullt ut och socialisera (konfiskera) skogsbolagens-, kyrkans- och privatägda marker i Sverige för att dela ut jakt-fiske och markrättigheterna till alla svenskar är närmast förvånande.
Fast vid närmare eftertanke så är det kanske inte så förvånande att SD vill socialisera rättigheterna till markerna i Sapmi eftersom det var den moderatledda regeringen som 1992 drev igenom att småviltsjakten i Sapmi skulle socialiseras. Inte heller Carl Bildt tordes den gången ge sig på skogsbolagens eller kyrkans marker, bara samernas.
Det är alltid lättare att ge sig på en svag motståndare än en stark. Något som SD har gjort sig kända för.
Den som vill läsa artikeln kan göra det på http://op.se/ettan/newspilotop/1.1241781

Spetsbergen

Det är svårt på sommaren med att hinna blogga. Jag känner att jag ligger långt efter. Men och andra sidan, vem har tid att läsa blogginlägg på sommaren?
Jag har varit en på en tur till Spetsbergen. Har aldrig varit där förut. Antagligen för att det inte varit några skogskonferenser förlagda dit..
Det verkar som om denna sommar blir tillägnad kalla platser för min del. Så var det ju även med kalvmärkningen. Innan jag for till Longyearbyn hann jag även med EU-ministermötena i Åre där jag tjänstgjorde som åskådningsfigur för förbirusande ministrar.

Den som vill veta mer om Svalbard (Spetsbergen) kan titta på mina bilder på: http://picasaweb.google.se/Olof.T.Johansson/Svalbard#

Bilden i mitten: Longyearbyn på Svalbard.

Bilden till höger: EU:s miljökommisionär på Kafé-träff i Åre

Bilderna längst upp: Sametingets och SSR:s informationskåta samt Tjirri som tjänstgörande utställningsobjekt.

Kalvmärkning

Från Chile och dalabröllop till kalvmärkning i Bartjan är steget ganska stot. Men det känns skönt nu att ha inrättat sig i kåtan, trots rök och mygg. Det blir liksom så enkel tillvaro att bara äta, sova och märka kalvar dag efter dag eller snarare natt efter natt eftersom vi märker kalvarna på natten när det är svalt.
Vi fick in mycket renar i beteshagen, ca 5000 st. Varje natt går vi igenom 2 x 400 renar fördelade på två parallella gärden. Det är ott om kalvar i år. Däremot så har jag inte skrämt upp en enda ripa ännu. Troligen blir det ett dåligt ripår.
I går passade Ewa L och jag på att göra en inventeringstur upp till Hammarsjön och hittade på vägen 5 st. förhistoriska härdar (stora eldstäder) 1 ny grav samt gott om skärvsten och kvartsavlag. Även en misslyckad pilspets i kvarts. Vi tittade också lite närmare på den hällgrav som jag fann i området i fjol och konstaterade att den i sin konstruktion var väldigt lik en grav vi funnit vid Glensjön och som daterats till år 0. Området har alltså använts intensivt under mycket lång tid. Så var det med den "vildmarken".
Tänk vad den moderna tekiken har nått långt när det går att sitta uppkopplad i en kåta på fjället och blogga... :-)
Nu ska jag sova, det är eftermiddag och alldeles tyst i vistet då alla andra tycks sova.

Chile 22 juni

Vaknade till en strålande sol. Frost på backen men skönt i solen mot husväggen. Dagens program bestod i att göra den vanliga presentationen om Samer-Rennäring-Skogsbruk-Fsc-cerifiering för lokalt skogsfolk i samhället Canete. 12 personer från olika skogsbolag hade mötte upp och vi hade en givande frågestund och diskussion efteråt. Jag har börjat bli inkörd på min powepoint presentation nu så det rullar på rätt bra. Den tar ungefär tre timmar inklusive diskussioner.
Det som jag trycker särskilt på är vikten av dialog mellan ursrungsfolk och skogsbrukets företrädare och berättar då om hur samråden mellan rennäringen och skogsbruket kom till och hur de sedan har utvecklats inte minst efter FSC-cerifieringen.
Även de utbildningsinsatser som initierades av samrådsgruppen skogsbruk-rennäring redogör jag för. Alltså utbildningen för skogsfolk om rennäring och samernas kultur samt motsvarande om skogsbruk för rennäringsföreträdare. Hur mycket enklare det blev när vi kunde ”tala samma språk” och förstod varandras kulturer. Vikten av att upprätta tydliga protokoll som godkänns av bägge parter.
Naturligtvis går jag också igenom den svenska FSC-standardens del om princip nr 3 (om ursprungsfolks rättigheter). Jag tar ockå upp vikten av att dokumentera och registrera särskilt viktiga platser ur kulturell, andlig, arkeologisk m.m. betydelse och berättar hur vi har gått tillväga.
Kommer också in lite på renbruksplanerna som samebyarna har börjat upprätta. Jag trycker hårt på hur vi ser skogen som en biotop för mångbruk och inte bara för timmer och massaproduktion. En biotop där det finns utrymme både för rekreation, bärplockning, renbetning och skogsbruk.
Dessutom tar jag upp och berättar om de konflikter som finns och som har resulterat I flera domstolsprocesser mellan markägare och rennäring. För att det inte ska bli för tungt så har jag mycket bilder från skog och fjäll där man kan följa ett renskötselår I praktiken.
I Chile har mapucheindianerna fölorat markrättigheter under Pinochetregimens tid, marker som sedermera gick över till privata intressen I form av stora skogsbolag. Mapuche har inte ens rätt till tillträde till sina heliga platser som ligger i skogen. Det är fullständigt tillträdesförbud I skogarna för allmänheten.
Till Chiles fördel kan ändå nämnas att de nyligen skrev på ILO 169 om ursprungsfolks rättighetrer och avser att ratificera den I mitten av september. Flera stora skogsbolag är också på gång att FSC-cerifiera sig.
Fick en otroligt fin bok om Mapucheindianernas kultur i present.

På länken nedan kan ni se alla bilderna med kommentarer från min resa:

http://picasaweb.google.se/Olof.T.Johansson/Chile2009#

Chilebilder

Min värd i Chile från SSC-America har lagt in bilder på ett webbalbum från mitt besök. De är tagna av en proffesionell fotograf som de anlitat. Se dem på:
http://picasaweb.google.com/maria.ines.miranda/OlofTJohanssonInChile?feat=email#

Hemma igen

Det blev så intensiva dagar och kvällar att jag inte fick någon chans att fortsätta blogga från Chile. Jag har nu kommit tillbaka till Sverige, men jag ska fortätta att rapportera om vad jag var med om därborta, i kronologisk ordning. Men inte nu för nu ska jag sova. For direkt från Chile till ett brölopp i Leksand där min gudson Calle gifte sig igår. Och festen höll på ända till 5 på morgonen...... Därefter tog jag inlandsbussen till Östersund, vilket var ett smäre misstag då det var 35 grader varmt i bussen. Verkligen kontrast att komma från det kylslagna Chile till tropisk värme härhemma.

På bilderna ses jag med två medecinkvinnor i mitten och en mapuchekvinna till vänster, samt en vy över Anderna inklädda i nysnö (från 10000 meters höjd), samt Laras och Calles bröllopp.

Fler bilder från brölloppet på länken nedan:

http://picasaweb.google.se/Olof.T.Johansson/CallesBrolloppJuni2009#

samtal runt en eld

Jag fortsatter dar jag slutade igar. Vi akte till en liten by dar vi mottogs av 16 "lokas" dvs typ aldre andliga ledare och en medecinkvinna. De hade hamtats dit av var chaffor under morgonen fran omgivande samhallen. Platsen for samtalen tog plats i ett traditionellt mapuche hus som anvands just for cermonier. En stor oppen eld pa golvet i mitten och pallar for oss runt den. Tak och vaggar ar tackta med ett slags gras eller vass som haller regnet borta. Det ar ganska kallt i luften, o-gradigt pa mornarna och nagra grader varmare pa dagen sa det ar nodvandigt med elden.
De aldre uttryckte hur trevligt det var att fa traffas eftersom det varit lange sedan de samlats. De ansag att traditionen att traffas for samtal och overlaggningar pa detta viset maste aterupptas. Det var oerhort intressant att fa lyssna pa dessa visa manniskors tankar om nutid och framtid. Deras oro ar densamma som hos andra urfolk och inte minst bland oss samer. Spraket haller pa att forsvinna hos de yngre, gamla traditioner och cermonier gloms bort, de yngre vill inte bli "lokas" eller ta over som medecinkvinnor, de saknar markrattigheter, skogsbolagen skovlar marken sa att vattnet forstors och medicinalvaxter forsvinner. Allt kanns igen.
Men de forlorade sig inte i beklagelser utan var oerhort konstruktiva i sina resonemang om vad man skulle kunna gora for att komma tillratta med problemen. De var valdigt intresserade av att hora hur samerna gjort i de olika fragorna. Vi hade diskussioner under narmare 8 timmar med avbrott for lunch med traditionell mat. Hela tiden sittande runt elden.
En sak som slog mig var att vi skulle behova ha ett ett globalt forum pa internet dar urfolk kunde dela med sig av sina erfarenheter vad galler att aterta sitt sprak, sin kultur, lyckade satsningar et.c. En plats dar man kunde publicera sina sprakprogram, projekt for markutnyttjandedokumentation, miljoprogram m.m. for att ta nagra exempel fran var samiska varld. En plats att dela med sig av erfarenheterna. Fragan ar bara vem som skulle ansvara for att det skall fungera. FN:s permanenta forum for urfolk kanns kanske som lite for hogt over vara huvuden for detta andamal.
Diskussionerna avslutades med en traditionell dans runt en av pelarna som bar upp hyddan.

Mapuche-land

Nu ar jag sydvast om Santiago och besoker de centrala delarna av mapucheland. I gar besokte vi dels en mindre stad dar jag intervjuades av den lokala tv-stationen. Jos¿e Manuel, min vard har, kandiderar till det chilenska parlamentet sa det blir mycket handskakande pa gatan med fol. Vi for vidare till ett litet mapuche- samhalle, Tirua, vid kusten, dar den lokala borgmastaren tog emot oss och en forsamling av lokala ledare och "elders" hade bankat upp sig for att lyssna pa Jose, mig och Beatriz (beromd mapucheartist). Jag hade en powerpoint presentation med mig om samer, renskotsel, FSC, ILO och sa vidare. Det blev mycket fragor efterat om samernas stallning i Sverige, om aganderatt till land, varfor sverige inte ratificerat ILO och sa vidare. Chile ar ocksa inne i en ILO-169 ratificeringsprocess och motstandet verkar vara lika stort har som i Sverige hos majoritetsbefolkningen. Utanfor fonstret dok det upp en hund som sag ut att vara en nara slakting till Tjirri. Precis likadant tecknad men lite storre. Kanndes lite kusligt nar hon stirrade pa mig genom fonstret.
Pa kvallen akte vi pa sma grusvagar som letade sig upp i berget ovanfor kusten tills vi kom till ett hus dar vi bara klampade in utan att agaren var hemma. Vakthundarna utanfor gjorde sitt basta for att skramma bort oss men lyckades inte. Det visade sig vara huset dar en tva praster bodde och de kom hem strax efterat. Det blev en marklig kvall med Mapuhe-jam-session av de spirituella ledarna som foljt med oss, ett gang 80-ariga vaderbitna herrar, tillsammans med prasterna och var fotograf. (Bilder kommer) Vi samtalade om den traditionella medecinkvinnokunskapen som bade bygger pa kunskaper om det andliga saval som om lakevaxter, problemen med att overfora traditionell kunskap till nya generationer vars intresse inte ar sa andligt, markrattigheter m.m.
Nar vi ovat pa mapuchemusik, chilensk och argentinsk musik sa ville de att jag skulle framfora nagot samiskat eller svenskt. Som tur var sa hade jag med mig Sofia Jannoks senaste CD som jag kunde satta pa i stallet for att forsoka mig pa det sjalv.
Delvis kanns landsbygden har som att forflytta sig till sveskt 30-tal med oxdragna vagnar, enkla hus med losgaende grisar, hons, hastar och notboskap. Samtidigt verkar alla ha en mobiltelefon, TV, Internet, bil och ovriga moderna teknikattribut.
Det ar valdigt trivsamt och jag blir varmt mottagen var jag kommer. Har forstatt hur viktigt det ar att forst bli presenterad for de andliga ledarna och darefter "vanliga" lokala ledare. De aldres stallnig ar mycket stark och deras ord vager tungt.
Nu ska vi ivag till en traff med just sadana "elders" sa jag maste sluta.
/Olof

Chile

Sa har jag da kommit till Chile. Kallt och regning, precis som hemma. Med den skillnaden att det ar midvinter har och borde vara sommar hemma.... Trots att det ar bara 40 timmars resvag fran Glen.
Just nu bor jag hos en familj i Santiago dar jag blir valdigt bra mottagen. Det ar verkligen skillnad att vara i ett land som gast (ni far tanka till prickarna over o och a eftersom jag har spanskt tangentbord) och inte bara som turist. Mycket roligare att bo hemma hos nagon och fa samhallet forklarat for sig i stallet for att ga pa museer och turistfaller.
I eftermiddag fortsatter jag soderut i landet dar jag ska traffa mapucheledare, skogsindustrifolk, FSC-folk och vara med pa en stor cermoni dar mapuche firar sitt nyar.
Chilenska vinerna ar utsokta och till rimliga priser har, seafood en hojdare och applen som inte transporterats smakar sa mycket mer. I gar var jag bjuden pa en exklusiv sea-food restaurang med bland det godaste i sea-foodvag jag atit. (vad heter seafood pa svenska?) Bland annat en sorts molusk.
Jag aterkommer de narmaste dagarna med rapportering (fast till vem och vem tror jag egentligen laser den har bloggen?) Hoppas ni far en torr och inte sa kall midsommar darhemma.

Vit sommar....

Grön lyser björken mot den vita marken. Den globala uppvärmningen känns mycket långt borta. Vi hade mycket varmare i april än det är nu. Nog för att jag gillar snö, men inte nu! Inte några dagar före midsommarafton. Därför sticker jag till Contulmo och firar nyår hos Mapuche folket (midvintersolstånd). Det är nog varmare där.

Jag ska inte bara roa mig. SSC (Svensk skogscertifiering) har lagt upp ett intensivt program för mig där jag ska träffa olika grupperingar för att diskutera FSC-cerifiering av skogsbruk och även ILO-169.

I tre dagar har jag suttit och bokat in jägare till höstens ripjakt. Ringt upp 158 jaktsällskap med sammanlagt 495 jägare. Intresset att komma och jaga hos oss blir bara större och större i takt med att trängseln blir allt outhärdligare på den "fria" !!!! jaktens områden. Men Jägareförbundets officiella inställning är fortfarande att fördömma Tåssåsenmodellen. Obegripligt för både mig och många seriösa småviltsjägare.

Nåväl, nu är inbokningen gjord och det är väldigt fullbokat.

Jag har också insett att jag inte ska bli telefonförsäljare på heltid. Jisses vad slitsamt det är att bara sitta och prata i telefon. Jag ska ha det i åtanke nästa gången en sådan ringer upp mig och försöka att inte snäsa av vederbörande. De sköter ju sitt jobb.

Dålig bloggare

Jag har varit en dålig bloggare den senaste tiden. Jag tror att det har att göra med ljuset. Dagarna blir längre och längre och längtan till datorn mindre och mindre. Ändå så går det ju så snabbt att skriva några rader. Jag ska försöka bättra mig. Ett problem är dock att jag försöker att hitta ett tema varje gång att göra ett seriöst inlägg på. Och ju seriösare det ska vara desto svårare att komma igång. Så nu får jag nog sänka ambitionsnivån en smula om det ska bli något.

Sedan senaste inlägget så har jag haft fullt upp med att flytta renarna till kalvningslandet, köra hem och klyva veden, läsa en massa bra böcker, isfiska, vara ute med föreningen Sökarna, putsa på HD:n och göra några längre turer med den, förbereda bokningen av småviltsjakten, avsluta mitt Sametingsengagemang, vara föredragshållare på SSC:s internationella kurs och lite annat smått och gott. Vart och ett av ovanstående hade gått att skriva något om men så har det inte blivit.

Sametingsvalet gick bra för oss (Min Geaidnu), vi behöll våra tre mandat.

EU-valet gick riktigt bra för oss (Miljöpartiet), vi ökade till två mandat. För SD gick det inte bra, de kom inte in. I Jämtland hade de ett mycket dåligt stöd förutom i Härjedalen (förvånad?)
Nästa års riksdagsval kommer att gå mycket bra för oss är jag säker på. Hoppas bara att våra kompisar i (s) och (v) rycker upp sig så att även de gör ett bra val.
Nästa vecka åker jag till Chile på inbjudan av SSC (Svensk skogscertifiering) och Mapuches. Det skall bli mycket intressant, Jag har bara varit där en gång tidigare och då bara några dagar. Nu blir det nästan tio dagar.

Jag återkommer med berättelse därifrån senare.

Frys inte för mycket därute i landet, sommaren kommer nog.....

Robinsson

Jag såg på första avsnittet av den nya Robinsson-omgången häromkvällen. För många år sedan så anmälde jag mig till att vara med i det årets omgång. Minns inte vilket år det var. Jag kom så långt som att bli kallad till audition i Stockholm. Kom naturligtvis inte med och lika bra var nog det när jag såg vilket gäng de valt ut. Jag minns att jag då tänkte att de valde ut de mest suspekta typerna och inte de som verkligen ville satsa seriöst på att tävla. Fick lite känslan nu igen att det inte var så himla seriöst gäng som åkt dit. Och som vanligt blir det väl så att de seriösa röstas bort så snabbt som möjligt för att de utgör hot mot de andra. Egentligen är det hela ett ganska otrevligt relationsdrama som vi ska sitta och gotta oss åt på bästa sändningstid nu under våren. Det hade varit kul om de hade gjort om konceptet så att det verkligen handlade om överlevnadsförmåga utifrån de fysiska förutsättningarna och inte utifrån de gruppsociala förutsättningarna.
Eller tänk om de förlagt Robinsson till det arktiska området under vintertid istället. Det hade varit spännande.

Min väg, mina val

Det är titeln på f.d. statsminister Göran Perssons bok.
Jag har haft den som CD-bok i bilen de senaste veckorna när jag pendlat ner till renarna i Nederhögen. Det är han själv som läst in boken vilket ger den en extra dimension i och med att han vet var betoningarna etc. skall ligga. Den var överraskande intressant att lyssna på även om han är VÄLDIGT självgod vad gäller hans egna insatser i politiken. Inte minst för att den spänner över den period som jag själv varit politiskt aktiv i Miljöpartiet. Jag känner därför igen väldigt många händelser och får här en förklaring över varför (s) och statsminister Persson gjorde som dom gjorde. Bland annat när det gäller budgetförhandlingarna mellan (s), (v) och (mp), där jag själv varit inblandad i under perioden när jag dels satt i partistyrelsen och sedan även i mp:s budgetförhandlingsgrupp.

Mycket av det som Persson berättar är sådant som varit okänt utanför den inre kretsen i (s). Inte själva händelserna i sig men väl hur de hanterats, analyserats och diskuterats internt.

Jag rekommenderar var och en som är intresserad av politik att lyssna på den, inte läsa den.
Som kuriosa kan jag nämna att samerna nämns en enda gång i boken. Det är när Persson berättar om ett av många möten med Israel och dess premiärminister Ariel Sharon och premiärministern säger att han tycker att Sverige borde lösa sitt sameproblem innan man har åsikter om hur Israel skall lösa Palestinafrågan. Persson kommenterar inte vidare frågan. Tyvärr får jag väl säga. Men han tyckte väl inte att samefrågan var särskilt viktig! Margaretha Winberg är förvånande nog knappt heller nämnd, vad gäller personliga kommentarer utan bara kortfattat när hon utnämnts till olika possitioner.
För att få andra vinklingar på de politiska händelserna i (s) skall jag nu ge mig på Margaretha Winbergs och sedan Per Nuders memoarer.

Hällmålningar

I dag lämnade jag skotern åt sitt öde,
tog skidorna och for på en utflykt med föreningen Ohtsedäjjah-Sökarna
till Skärvången i norvästra Jämtland för att se på några hällmålningar som finns där. Vädret kunde inte vara bättre. Kallt på morgonen, en tunn skare, dagsmejja och en varm sol fram på dagen. Vi fick alltså en fantastisk dag med skön skidåkning, häftiga målningar och trevlig samvaro. Målningarna leder till många funderingar kring dels vad de föreställer och dels dess syfte. Människoliknande figurer och djur, älg eller ren, deras inbördes placering och symbolisering kan tolkas på många sätt. Det går inte att säkert säga vad som är rätt eller fel.
Genom att fota dem i högupplösning och sedan förstärka kontraster, färger och ljus i photoshop så går det att se nästan dolda detaljer och få ut mer än vad ögat på platsen kan ge.
Tolka själva vad som syns på bilden intill.

Virus

Min bästa vän åkte på ett virus för några dagar sedan. Trots att min vän var fullt vaccinerad. Helt hopplöst, helt utslagen. Jag konsulterade experthjälp, men det var inte mycket till hjälp. Efter några dagar så hade läkarvetenskapen hunnit ikapp och hjälp fanns att få (trodde jag). Det konstaterades att min vän drabbats av virus av typen MH690. Det var inte dödligt, men jäkligt irriterande eftersom det blommade upp oönskade grejer hela tiden. Jag gav medicinen som rekommenderades, med påföljd att vännen nästan dog. Helt utslagen. Fullständigt okontaktbar. Svarade inte på tilltal. Ingen huskur verkade hjälpa. Bara att fara till sjukhus med min vän alltså. Men det är långt dit och jag har inte haft riktigt tid med det, så min vän har fått ligga i koma i flera dagar.
På måndag ska jag emellertid fara dit med vännen.
Får se hur länge vännen blir inlagd. Ingen sjukförsäkring gäller så det lär säkert bli dyrt också.
Under tiden har jag fått ta kontakt med en annan gammal vän som uppdaterats på alla sätt och vis. Vilken tur att jag hade kvar åtminstone den vännen när nu den nya är på väg att ge upp livsanden. För att inte den också ska åka på samma virus så har jag proppat den full med gratis medicin, vilket jag hoppas ska räcka.
Tänk vad beroende man blivit av sina vänner på gamla dar.....

LO (djuret alltså, inte facket)

Idag hann jag med att både åka renarna och vara med på lodjursjakt. För den som inte vet det så är uttrycket "åka renarna" att man har passningen av renhjorden som är på vinterbete i skogen och att man åker runt dem för att se till att de inte avlägsnar sig åt fel håll och att de inte störs i onödan eller skingras av rovdjur. Ett varv runt renarna kan vara allt från någon mil till 7-10 mil beroende på betestillgång, snöförhållanden och årstid.


Förutom ett antal lodjur och några järvar samt en hel del skotertrafik så var det "lugnt" i området. Därför kunde jag ägna eftermiddagen åt att vara med på en lodjurjakt. Först som passkytt och sedan som skidåkande "hund". Det första blev tämligen misslyckat då de två lodjuren gick precis mellan mig och nästa passare. Han såg dem men inte jag. De två skidåkare som varit efter dem i spåret samt en stövare som med dåligt resultat försökte simma efter dem i snön var svettiga och trötta när jag föreslog att vi skulle göra ett omtag pånytt. Vi var på ett berg där jag av erfarenhet vet hur lodjuren brukar röra sig och jag erbjöd mig då att överta skidåkandet och vara "hund".


Jag åkte runt berget så att jag mötte lodjuren och genom skällande och hojjtande kunde få dem att vända tillbaka mot skyttarna. Skidföret var ypperligt och en njutning att få åka. Det gick vägen och ett av lodjuren sköts. Helt enligt instruktionsboken.


Den läsare som eventuellt reagerar mot att jakt på lodjur överhuvudtaget ska få förekomma måste komma ihåg att i renskötselområdet måste det råda en balans mellan antalet rovdjur och renarna. Precis som vi inte får ha för många renar och reglerar det genom slaktuttag så måste antalet rovdjur regleras genom någon form av jakt. I vår sameby har det vid årets inventering visat sig finnas 9 lodjursföryngringar (honor med ungar) I tillägg till det finns det naturligtvis ett antal hannar och honor utan ungar. Man brukar räkna med en multiplikator av 5 eller 6 för att hamna pådet rätta antalet individer. En medelstor sameby av vår storlek kan klara att ha max 4 föryngringar av lo för att inte rovdjursförlusterna ska bli för stora. Hos oss finns det alltså et stort utrymme för att bedriva skyddsjakt på Lo.


Kom också ihåg att den ersättning vi får från staten för antalet föryngringar ska kompensera oss för de förluster som rovdjuren orsakar. Det är inte något bidrag vilket många oinsatta insändarskribenter brukar påstå. Ersättningsnivån för en föryngring har dessutom inte höjts sedan 1995 när det "nya"systemet med ersättning per föryngring inrättades. Värdet på varje förlorad ren har däremot ökat sedan dess vilket alltså inte kompenserats.


Visst, statens totala kostnad för rovdjursersättningen har ökat mycket under samma tid, men det beror helt och hållet på att antalet rovdur har ökat sett på nationell nivå.


En balans mellan rovdjur och renar innebär således att man kan bedriva jakt på rovdjur när de är för många och låter bli att jaga när de är få. Inget konstigt alltså och traditionellt det sätt som samerna genom tiderna reglerat rovdjurstammen.

Sametingselände

Jag är upprörd!
Som vanligt, skulle jag kunna säga, över Sametingets undfallenhet mot en politisk pajas.
Nu ska jag skriva en massa skit om Sametinget. Sluta läs här den som inte vill bli upprörd åt ena eller andra hållet.

Som jag tidigare berättat här så krävde ett antal (15st. jag skrev visst 16 förut men det var fel) sametingsledamöter att ett extra plenum skulle kallas in. I går kväll hade Sametingets presidieordförande (i enlighet med arbetsordningen) kallat till ett telefonsamrådsmöte med styrelsen och presidiet för att " efter samråd inom presidiet och med styrelsen bestämma tid och plats för det extra plenumet". Eftersom jag ingår i presidiet så var jag med. Kansliet meddelade att ett normalt plenum kostar i snitt 972 000 kr. Pengar som inte finns budgeterade. Alla bordlagda ärenden från Åsele skall tas upp och däribland Sametingets internbudget.
Konsekvensen av ett extra plenum blir att annan verksamhet inom Sametinget måste bantas med kostnaden för det extra plenumet. Samrådsmötet ansåg att det extra plenumet skulle kunna genomföras på en dag plus resdagar, vilket kommer att kosta ca 600 000 kr. Det är helt otänkbar att vi skall hinna med alla de bordlagda ärendena på bara en dag vilket kommer att få som konsekvens att fleratlet av ärendena kommer att bordläggas ytterliggare en gång och få tas upp av det nyvalda Sametinget (val den 17 maj) i höst.

Jag föreslog att ordföranden skulle använda sig av §11 och som det står: "undantagsvis ställa in ett plenum när det föreligger särskilda skäl för det." Motiveringen skulle vara att det saknas pengar för att genomföra ett extra plenum. Mitt förslag förkastades naturligtvis naturligtvis av de övriga. Jag föreslog då att det extra plenumet skulle hållas i samband med invigningen av det nyvalda Sametinget i slutet av augusti för att minimera extrakostnaderna. Inte heller det förslaget föll i god jord. Hur det blev får ni veta i slutet av nästa vecka när det offentliggörs.

För att återgå till vad jag skrev i inledningen om den politiska pajasen. Det är en och samma person som står bakom allt detta elände. Först lyckas han kuppa igenom ett förslag om att det är Sametinget i Plenum som skall anta den interna budgeten. Tidigare har det varit styrelsen som fastställt den. Sedan, på nästkommande plenum, så lägger han på sittande möte ett motförslag till styrelsens budgetförslag vilket innebär förändringar på flera miljoner och dessutom innebär att ett antal avtalsbrott mot ingångna anställningsavtal för personalen. Detta trots att hans parti ingår i styrelsen och dessutom innehar vice ordförandeposten. Ett klart misstroende mot styrelsen alltså.

Han lyckas få med sig en majoritet av ledamöterna för sitt förslag och i ren desperation begär styrelsen då bordläggning av ärendet, vilket man får med endast 1 rösts övervikt. (1/3 av ledamöterna behövs för en bordläggning).
Han tar då initiativ till att begära att ett extra plenum skall inkallas för att alla de bordlagda ärendena skall tas upp.
För något år sedan lade han, också då på sittande möte, ett förslag om att Sametingsledamöternas dagsarvoden skulle höjas rejält. Inte heller det fanns budgeterat och kostade ca 1 000 000 kr/år vill jag minnas. Det var ett populistiskt förslag och lockade även flera ledamöter från styrelseblockat att rösta för hans förslag och mot styrelsen. Naturligtvis reserverade jag och mitt parti oss mot även det förslaget. Hans förslag var i sig ett misstroende mot styrelsen vilken borde avgått redan då, vilket den naturligtvis inte gjorde.

Ja, just ja. En anledning till att så många ärenden var tvungna att bordläggas var att bl.a. han och några andra herrar upptog stora delar av tiden i talarstolen i ärenden som inte var beslutsärenden utan bara skulle läggas till handlingarna. Jag tror att det var väldigt medvetet. Ingenting han gör är utan baktanke. Och det är ingen politisk duvunge vi talar om. Han har varit ledamot sedan 1993 utom några år när hans parti bojkottade Sametinget. Dessutom har han varit Presidiets ordförande, är ordförande i Samefonden och i en gubbkommitté som kallas Självbestämmande kommittén. Han kallar sig samisk jurist och har skrivit flera böcker.
Han brukar skryta med att han har rekordet att hålla ett långt inlägg i talarstolen på ett plenum (Kiruna, året minns jag inte) Jag tror det var 3-4 timmar eller något sådant. (Vi har tyvärr ingen tidsbegränsning så länge de håller sig till ämnet)
I allt han har företagit sig i Sametinget sedan 1993, har han sett till att själv sko sig rejält ekonomiskt.

Det är alltså med beräkning han gör det han gör och absolut inte i politisk oskuldsfullhet. Hade han varit en svensk riksdagsman, tillika f.d. talman hade journalister grävt fram allt om honom och den politiska karriären hade varit över för länge sedan.
Men nu talar vi om den samiska världen och de samiska journalisterna och då grävs det ingenting med påföljden att han kan fortsätta att styra och ställa med Sametinget som han vill. Styrelsen följer hans minsta vink med påföljden att miljontals kronor måste omdisponeras så som han vill och personalen mår dåligt då de inte vet om deras tjänster måste dras in eller att de omplaceras till annan ort. Servicen till den samiska allmänheten kommer att försämras och myndighetsuppgifter kommer inte att kunna verkställas som de borde.

Det ruskiga är också att han lyckas få med sig så många andra ledamöter på sina tokiga förslag, utan att de nog inser konsekvenserna av dem. Han själv är däremot helt på det klara med konsekvenserna och flinar bara åt det.
För att han är så duktig så har hans parti nu föreslagit att han ska representera Sametinget på en studieresa till Kanada på departementets och EU:s bekostnad………
Om styrelsen godkänner det så blir jag inte förvånad, undfallen som den är.

Framgångar

Idag fick jag ett glädjande mail från vår internationellt aktive samejurist Mattias Åhren:

"Dear all,There are great news from the Swedish side this morning. The European Court on Human Rights has decided that it will try the Härjedalen Reindeer Grazning Case in full session. They have in other words deemed the case admissable. Very few cases reach this far, so it will be extremely interesting to see what happens now. In its decision, the Court ruled two of the claims made inadmissable, but the hart of the issue - the land rights - will be tried. Cheers, Mattias "

Ett stort steg framåt i rättskampen, men än är vägen lång att vandra.


Sedan är Tjirri, min sambo, rätt kaxig idag efter att nya numret av HD-entusiasten kommit ut. Hon är nämligen med på en helsida med två bilder och text under rubriken "Hunden med på hojen".

Hon säger, appropå artikeln, att det är mycket lugnare och mindre bullrigt att åka HD än renskötarskoter, i synnerhet efter senaste dagarnas skoterutflykter i djupsnön.

En normal arbetsdag för oss innebär 6-11 mil skoteråkande. Inte bra för vare sig hälsan eller miljön.

För övrigt så var det idag ändå sämre före än tidigare. Riktigt vidrigt faktikt. Såg dessutom på vädret att det skulle komma mera snö. *suck*

Mera snö

Jag tyckte för några veckor sedan att det räckte med snö. Därefter har det fortsatt att snöa och snöa. Uppemot en halv meter till. Det har gjort att skoterföret blivit ändå sämre. Det är helt enkelt svårt att ta sig fram där det inte finns ett spår sedan tidigare i botten. Man måste planera väldigt noga var man lägger spåret. Annars är risken stor att man blir fast. Även för renarna är det svårt att ta sig fram. Och om de kommer upp på ett skoterspår eller en plogad väg så kan de följa den i många kilometer. Kommer det dessutom en skoter eller en bil bakom så kan det bli mil åt fel håll.


På bilden har jag klivit av skotern och står till över midjan i lössnö. Det är svårt att illustrera på bild när man är ensam som fotograf. I veckan som var så gav jag mig utför ett berg (Nördberget vid Överhogdal) utan att vara säker på att det gick att ta sig ner med skoter. Förutom lössnön så var det mycket tät granpinnskog, stora stenblock och mycket brant. En del av våra renar hade farit in där efter att ha blivit jagade av en lofamilj. Jag skulle försöka få till ett nytt kantspår och alternativet var att åka en alltför stor omväg runt nästa berg. Vid sådana här tillfällen försöker man alltid att lägga spåret så att det i värsta fall går att ta sig tillbaka samma väg man kommit.

Men här kom jag till en gräns där det var att chansa eller ge upp och vända. Bilden nedan ger inte full rättvisa över vare sig snömängd, branthet eller skoglig täthet. Efter lite avverkning med medhavd såg lyckades jag bana mig väg ner och kom till slut fram till ån i botten (Hoan).

På alla åar och sjöar är det så mycket snö som tyngt ner isen och därmed har vatten trängt upp och bildat ett vattenskikt under snön. Det gäller att ha farten uppe och inte stanna när ett sådant parti ska passeras. Allt det här gör att det är ganska jobbiga dagar i renskogen om man inte har sådan tur att det går att hålla sig till befintliga spår.
Så nu räcker det definitivt med snö!

Negativt

Under mina 16 år i Sametinget har jag varit upprörd många gånger. Så även denna gång på mitt sista plenum. Jag vill inte påstå att det denna gång var det värsta jag varit med om, men utifrån att Sametinget nu funnits i snart 16 år och genomfört 48 plenum så går det inte längre att skylla på barnsjukdom eller på att Sametinget inte funnits så länge att det hittat sina former. Efter 16 år måste vi ledamöter för sjutton veta hur det ska fungera.
Jag ska försöka förklara vad som hänt, vilket inte är så lätt att förstå för en utomstående.

För en regering, en kommunstyrelse eller vilken förening som helst så är det viktigaste tillfället när man måste vara säker på att få majoritet för sitt förslag när budgeten ska antas. Att oppositionen kommer med skuggbudget eller motförslag ligger i sakens natur. Men att ledamöter från regeringskonstellationen på sittande möte lägger motförslag som innebär en helt annan budget (miljonförändringar) och tilläggsförslag som inte har med budgeten att göra (bl.a. personalfrågor) är ett direkt misstroende mot både den egna styrelserepresentanten och mot styrelsen som helhet. Ändå var det just det som Lars W Svonni från partiet Samerna gjorde.

Frågan borde varit lätt att hantera av presidiet (mötesledningen) eftersom det innebar att ett nytt ärende väcktes (genom tilläggsförslagen som inte hade med budgeten att göra) och då ska enligt Sametingsordningen ordföranden avvisa ärendet. Ett ärende skall alltid vara berett av styrelsen. Enda gången ett nytt ärende som inte finns på dagordningen får tas upp är om samtliga ledamöter går med på det. Det lagda förslaget skulle enligt vår verksjurist få oöverskådliga konsekvenser då det skulle innebära avtalsbrott och förmodligen även stora skadestånd. Sittande ordförande Stefan Mikaelsson (partiet Skogssamerna, ledamot sedan 1993) med bisittare Sylvia Simma (Samelandspartiet) valde trots det att släppa fram mot- och tilläggsförslaget från Svonni. Jag, som också ingår i presidiet men inte tjänstgjorde då, uppmärksammade presidiet på att det var ett nytt ärende som borde avvisas, men de ignorerade mig. Jag gjorde då en formell framställan att Svonnis förslag borde avvisas med hänvisning till Sametingsordningen. Min framställan avvisades av Mikaelsson och prövades därför aldrig.

Sametingets styrelse insåg efter interna diskussioner att de ej skulle få majoritet för sin budget och i desperation sökte de då stöd för en bordläggning vilket bara behöver stöd av 1/3 av ledamöterna. Efter votering lyckades styrelsen få stöd för bordläggningsyrkandet med minsta möjliga marginal. Det anmärkningsvärda i denna situation var inte att oppositionen röstade mot bordläggningsyrkandet. Nej, det anmärkningsvärda var att 3 av 4 ledamöter från partiet Samerna, 3 av 4 ledamöter från partiet Skogssamerna och 1 av 7 från Samelandspartiet (samtliga ingående i regeringsblocket) röstade med oppositionen.
Styrelsen fick alltså inte majoritet för sin budget och fick ett misstroende från 2/3 av ledamöterna för sitt bordläggningsyrkande.

Det var inte nog med det. 16 av ledamöterna har lämnat in en begäran om att ett nytt plenum skall inkallas för att behandla dels den bordlagda budgeten och dels ev. öviga ärenden som bordlagts på detta plenum. Det räcker med att 1/3 begär att det skall kallas till ett nytt plenum för att så skall ske. Ett plenum kostar ca 500 000 kr att genomföra. Pengar som inte finns budgeterade. Undertecknare av begäran var förutom oppositionen och 2 politiska vildar även 3 ledamöter som ingår i regeringsblocket, nämligen Lars Willhelm Svonni (Samerna, ledamot sedan 1993), Lars Jonas Johansson (Samerna) och Bengt Sevä (Skogssamerna, ledamot sedan 1993). Regeringsblockets majoritet med 18 mot 13 har därmed förändrats till att bli 15 mot 16 och alltså en minoritet.
Vilken regering som helst som lider två sådana nederlag skulle omedelbart avgå. Men inte i Sametinget inte. Man väljer ett strutsbeteende, stoppar huvudet i snön och låtsas som om ingenting hänt.

Konsekvensen av allt detta blir att ett nytt plenum kallas in under våren till en merkostnad av 500 000 kr. Denna kostnad innebär att det nyvalda Sametinget (val sker 17 maj) åderlåts på motsvarande summa och kanske inte kan hålla något plenum under hösten. Om Lars W Svonnis mot- och tilläggsförslag går igenom, vilket allt tyder på att det gör, innebär det att 1 900 000 kr ska omfördelas från myndighetsdelen i Sametinget till den folkvalda. Konsekvensen blir att tjänster måste sägas upp och att myndighetsservicen blir mycket sämre. Dessutom ska en rad åtgärder vidtas (enligt Svonnis förslag) så att anställdas tjänstgöringsort ändras (tvinga personal att flytta från Östersund till Kiruna och vice versa). Detta innebär brott mot ingångna avtal och förmodligen stora skadestånd. Kostnad oförutsägbar.

Varför gör då Lars W Svonni detta? Jag är helt säker på att det inte är av omtanke om Sametinget. Nej, jag är övertygad om att han gör detta bara för att visa på hur han har makt att manipulera Sametinget och få styrelsen att framstå som idioter. Hur HAN är den som egentligen bestämmer i Sametinget. Han njuter av att agera så här. Som en barnunge som tycker om att vara gängledare och få alla att dansa efter hans pipa. HAN kan strunta i Sametingsordning och vanliga demokratiska grundprinciper. Samtidigt stoppar styrelsen huvudet i snön och låter honom fortsätta att domptera Sametinget.

Min kritik i sammanfattning:

• En ledamot i regeringsblocket lägger fram ett mot- och tilläggsförslag till styrelsens budgetförslag som är så omfattande att det innebär att ett nytt ärende väcks.
  
• Ett nytt ärende ska avvisas av ordförande i presidiet vilket inte skedde.
  
• Mitt avvisningsyrkande avvisade och prövades ej av ordföranden.
  
• 7 ledamöter från regeringsblocket röstar mot styrelsens begäran om bordläggning.
  
• 3 ledamöter från regeringsblocket går med oppositionen och begär att ett nytt plenum skall inkallas (kostnad ca 500 000 kr)
  
• Styrelsen sitter kvar som om ingenting hänt

Fotnot:
Sametinget består av en regeringskonstellation bestående av :
Samelandspartiet 7 ledamöter
Samerna 4 ledamöter
Skogssamerna 4 ledamöter
Min Geaidnu 3 ledamöter

och en opposition bestående av:
Jakt & Fiskesamerna 8 ledamöter
Guovssonásti 3 ledamöter

samt 2 politiska vildar

Positivt

Det ska ärligt sägas att det var få positiva saker med detta det 48:e plenum för Sametinget sedan invigningen i augusti 1993. Jag ska därför sammanfatta det i två blogginlägg; ett positivt och ett negativt.
Det positiva blir ganska kort……
Vi antog enhälligt Sametingets livsmiljöprogram och Sametingets Vindkraftspolicy. De invändningar som kom fram mot livsmiljöprogrammet i debatten var få och enbart från Guovssonásti (renägarförbundet) som ansåg att det var flummigt och inte innehöll några bidrag till samebyarna för att de skulle kunna köra på alkylatbensin (miljöbättre bränsle för snöskotrar och andra tvåtaktsmaskiner). Men de vill och andra sidan alltid ha mer bidrag till rennäringen……
I övrigt var alla partier för programmet. Det kändes skönt att det som Min Geaidnu kämpat för att få till sedan 1995 äntligen kunde antas. Jag känner mig lika stolt över det som över det Jämställdhetsprogram som Sametinget antog 2004 (men inte följer *suck*) Det har varit två av våra hjärtefrågor att få igenom.
Vi har en fantastisk personal på Sametinget som jobbar häcken av sig för att genomföra allt som åläggs Sametinget från såväl politisk nivå som i egenskap av svensk myndighet underställd regeringen.
Åsele Världshus, där vi bodde, debatterade, åt och förlustade oss var fantastiskt bra. God mat, fantastisk personal och bra lokaler vid Ångermanälvens strand. –30 grader gjorde att vi mest höll oss inom hotellets väggar dock.
Mitt parti, Min Geaidnu, är utan tvekan det bästa, mest ansvartagande, framåtsyftande, pålitliga, ungdomliga, jämställda, jämlika, miljömedvetna, visionära och analyserande partiet i Sametiget. Frågan är bara hur vi ska kunna få väljarna att fatta det… :-)
Sara Larsson, min kollega och tillika vägvisare i Min Geaidnu är den mest kompetenta politikern i Sametinget. (Nåja, Lars Anders Baer är väl också i hennes klass, i alla fall nästan!)
Det var det positiva.

48:e plenum

Idag har Sametingets 48:e plenum mjukstartat med partiöverläggningar och presentation av Sametingets livsmiljöprogram "Eallinbiras" samt Sametingets syn på vindkraft i Sápmi. Presentationerna gjordes av Nanna Borchert respektive Malin Brännström. Två kvinnor som enligt min mening gjort ett strålande jobb. Om programmen antas får vi veta inom de närmaste dagarna.

Dessutom tisslas och tasslas det om partiernas listor i det kommande valet. Vilka ska lägga av, vilka ska toppa. Är det några partiövergångar eller några nya partier på gång? Frågorna är många och hemlighetsmakeriet stort.

I Min Geaidnus partirum är arbetet i full gång med planering av valrörelsen (se bilden). Nytt kampanjmaterial har tagits fram och redan börjat distribueras i samband med Jokkmokks marknad härom veckan. Huvudbudskapet är: Sápmi, större än du tror!

I kväll sitter jag och filar på en ny motion, min sista (?), vilken inte kommer att behandlas förrän av det nyvalda sametinget. Anledningen till motionen är att jag blev så arg över att styrelsen föreslår avslag på en motion av min partikamrat Helena Kuhmunen. Hon hade föreslagit att Sametingets ungdomsråd skulle ges möjlighet att delta med två personer vid plenum på sametingets bekostnad. Styrelsen anser att det blir för dyrt och avslår motionen. Förmodligen går även plenum på den linjen. Jag kommer i min nya motion att föreslå att Ungdomsrådets medverkan finansieras med att sametingsledamöternas dagsarvoden minskas med 10%.

Det var nämligen så att arvodena höjdes rejält på sittande möte härom året, utan föregående beredning vilket kostade tinget ca en halv miljon kronor (Min Geaidnus ledamöter reserverade sig naturligtvis mot beslutet). Jag förmodar att även min motion kommer att avslås men förhoppningsvis försätter ledamöterna i ett moraliskt dilemma; Vad är viktigast? Den egna plånboken eller ungdomsrådets deltagande vid plenum. Ska bli spännande att lyssna på den debatten från åskådarplats!

I morgon tisdag börjar själva plenum med en partiledardebatt.

Mitt sista Sametingsplenum

Idag for jag till Åsele med 63:an. (Linjebussen mellan Östersund och Umeå) Men det kändes svårt att fara hemifrån Glen i det fina vintervädret med gnistrande nysnö, sol och minus tio grader. Jag höll på att vända Östersund. Det är sista gången som jag far på ett Sametingsplenum som ledamot. Efter 16 år i Tinget så känner jag ingen större motivation längre. Få nya tankar eller idéer som jag inte redan hört kommer från talarstolen.

Det som denna gång ändå sätter lite guldkant på tillvaron är att ett sametingets miljöprogram skall läggas fram för beslut. Vi i Min Geaidnu har tjatat om detta sedan 1995 och nu finns det äntligen på bordet. Det vore skönt att få igenom det innan jag slutar.
Det är alltså Sametingsval i år den 17 maj och denna vecka är det sista under innevarande mandatperiod.

Sametingets plenum är numera fridfulla tillställningar och inte alls det bråkiga Ting som en del media forfarande envisas med likna det vid. Det har alltmer kommit att likna riksdagens arbete fast i en mindre skala. Precis som i riksdagen så råder det delade meningar i många frågor utifrån olika ideologiska perspektiv. Konstigt vore det väl annars. Ett representativt folkvalt organ som ska företräda ett helt folk representerar självklart olika åsikter.
De som menar att samerna måste bli helt eniga i frågor för att det svenska samhället skall bry sig talar mot bättre vetande. I ett demokratiskt organ skall det finnas utrymme för åsiktsskillnader. Att använda argument som att "Samerna är ju inte överens själva om att Sverige skall ratificera ILO-169 om ursprungsfolks rättigheter" för att slippa ifrån den för Sverige så besvärande frågan är bara svepskäl och inget annat.
Ett lika dåligt argument som att när riksdagsledamöterna på den s.k. Norrlandsbänken är emot en ratificering så blir det ingen. Skall vi vänta på de senare blir för en ratificering så får vi vänta i all evighet. Ibland måste man faktiskt acceptera en åsikt som majoriteten företräder. Det gäller både i Sametinget, i Riksdagen och i de olika partierna.

Arkivråtta

Idag var jag ledig från renskogen. Min kusin Nicklas tog hand om passningen. Renarna var rätt lugna men hade jagats under natten av en lofamilj.

Dagen ägnades i stället åt ett studiebesök på Landsarkivetiet, arrangerat av Ohtjsedäjjah-Sökarna , föreningen för dokumentation av samiska kulturlämningar där jag är ordförande. Vi 12 deltagande sökare fick en bra introduktion till hur arkivet kan nyttjas på bästa sätt. När vi p.g.a. snöförhållanden inte kan vara ute i fält och söka efter kulturlämningar så är arkiven ett bra substitut. I synnerhet när allt fler kartor och handlingar blivit digitaliserade och alltså sökbara via dator. Lantmäteriet har numera flertalet av sina gamla kartor scannade och tillgängliga på nätet.

Kartor kan ge en fingervisning om var det kan löna sig att leta kulturlämningar genom att namnet "Finn" (gammalt uttryck för same) ingår och pekar ut områden som nyttjats av samer. Exempelvis så har vi på en historisk karta (Generalstabens från 1903) hittat två "Lappkojor" strax utanför Östersund vid Kläppe. De är tydligt utmärkta och stigar leder dit. Vilka bodde där, när och varför? Svaret borde finnas någonstans i landsarkivets gömmor. En utmaning för oss att ta reda på.

På eftermiddagen hade vi styrelsemöte i Sökarna och planerade för vårens och sommarens aktiviteter. Har ni lust att hänga med? Kolla i så fall på vår hemsida, Ohtjsedäjjah-Sökarna .

Kallt, kallt, kallt

Global uppvärmning?

Inte för närvarande i Börtnan eller längs Ljungans dalgång. Med någon dags undantag så har det varit rejält kallt där. I morse t.ex. hade jag bara -16 hos mig uppe i Glen, men nere i Börtnan var det -33. Sedan pendlade det mellan -28 och -30 hela vägen ner förbi Klövsjö och till Nederhögen. Skönt uppe i byn där jag parkerade bilen, bara -15 och en strålande sol. Det blir nog en bra dag tänkte jag. Men så styrde jag skotern ner mot Hoans älvfåra och det var som att köra in i en isvägg. Ändå värre blev det nere i Sörtjärn (känd plats från Inlandsbanekramarnas tid). Trots tre lager under skoteroverallen och extremt varma kängor frös som jag en mexikansk nakenhund på promenad i Antarktis.
Stannade till vid ett gammalt krontorp och kikade på en kvarglömd temometer, men kvicksilvret hade krupit ner i kulan så det vare sig värmde eller gav mig någon indikation på hur kallt det verkligen var. Men under -30 var det defenitivt och förmodligen kring -35. Solen förmådde inte värma upp dessa ködsvackor längs vattendragen.
Fortfarande är snön så lös att både renar, älgar, järvar och lodjur och jag själv föredrar att använda oss av befintliga skoterleder med hårt underlag under de senaste 45 centimetrarna nysnö. Järven med sin stora bäryta hade uppenbara svårigheter i djupsnön. Det blev en djup kanal efter honom.
Jag gillar vinterkyla, men inte riktigt så här kallt. -10 grader är lagom.

Snö, snö, snö

Nu räcker det! Inte mera snö tack.
Om jag klagade över snöbristen i Stockholm så är det nu tvärtom här hemma. Kring Nederhögen, där vi har våra renar, är det nu så mycket lössnö att skotern knappt tar sig fram där det är ospårat. Idag när jag skulle lägga ett nyt kantspår runt renarna så fick jag ge upp. Det bara gick inte. När jag klev av skotern för att försöka trampa till en väg i skogen så hade jag lössnö upp till bröstet, dvs 130 cm. Kanalen efter skotern var 80 cm djup. Bara att ge upp och leta sig ut på öppnare ytor där bärigheten var bättre. Trots att jag kör en Lynx Forest Fox som vanligtvis är suverän i lössnö. Det är ju inte så roligt att bli sittande fastkörd där, ensam mitt i skogen och någon mil till närmaste väg.
En grupp renar som jag skulle flytta på tog sig knappt heller fram. Det gick upp till manken på Vajan som tog täten. Det bar inte ens för deras stora klövar. Kan inte minnas mer än en gång tidigare när det varit så mycket lös opackad snö.
Så nu räcker det!

Samernas Nationaldag 6 feb

Jag har varit usel med bloggandet. Inte för att det saknats teman att skriva om. Det har varit ett mentalt motstånd hos mig mot att skapa offentliga texter. Kanske för att jag gjort det för mycket under de senaste 30 åren. Jag ska försöka bättra mig så att det i vart fall motiverar att ha bloggen kvar.

I förra veckan var jag till Stockholm. Första gången på ett halvår. Tidigare år så var det flera gånger i månaden, ibland varje vecka. Jag hade nästan glömt bort hur vidrigt tråkigt vintervädret är i huvudstaden. Hur klarar människor av att bo där på vintern? Grått, regnigt, avgaser, trängsel, stress och jäkt.

Inte rätta stället att fira samernas nationaldag, 6 feb. direkt. Glädjande nog så hade Stockholmstidningarna inklusive gratistidningarna uppmärksammat nationaldagen på ett bra sätt. Den samiska flaggan hissades utanför stadshuset och på skansen var det officiellt firande. Påminner mig om att det bara är 20 år sedan som Jokkmokks kommun förbjöd att den samiska flaggan skulle få hissas utanför kommunhuset. Dåvarande kommunbossen skyllde på att den samiska flaggan var att likna vid en fackföreningsflagga eller organisationsflagga och en sådan kunde man ju inte hissa utanför kommunhuset. Tack och lov har nya vindar blåst, både i Jokkmokk och i övriga landet när det gäller respekten för det samiska folket och vår flagga (antagen på Samekonferensen i Åre 1986)


Anledningen till att jag var i Stockholm var ett uppföljningsmöte om resultaten från den andra övervakningsomgången av Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter på Rosenbad den 5-6 feb. där jag representerade Sametinget. Svenska Samernas Riksförbund representerades av Viktoria Harnesk (Sápmis främste bloggare).

Syftet med mötet var att se vilka framsteg som gjorts i genomförandet av ramkonventionen i Sverige och att diskutera vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att följa upp slutsatserna i den rådgivande kommitténs yttrande och ministerkommitténs resolution.

De huvudområden som kommer att undersökas är:

• Det institutionella och rättsliga ramverket
• Nationella minoriteternas delaktighet
• Minoritetsutbildning
  
  Resultatet av mötets diskussioner förväntas få stor betydelse för den pågående implementeringen av ramkonventionens övervakningsorgans slutsatser.
  Mitt anförande kan ni läsa på

Sametingets hemsida.