Jag tyckte för några veckor sedan att det räckte med snö. Därefter har det fortsatt att snöa och snöa. Uppemot en halv meter till. Det har gjort att skoterföret blivit ändå sämre. Det är helt enkelt svårt att ta sig fram där det inte finns ett spår sedan tidigare i botten. Man måste planera väldigt noga var man lägger spåret. Annars är risken stor att man blir fast. Även för renarna är det svårt att ta sig fram. Och om de kommer upp på ett skoterspår eller en plogad väg så kan de följa den i många kilometer. Kommer det dessutom en skoter eller en bil bakom så kan det bli mil åt fel håll.
På bilden har jag klivit av skotern och står till över midjan i lössnö. Det är svårt att illustrera på bild när man är ensam som fotograf. I veckan som var så gav jag mig utför ett berg (Nördberget vid Överhogdal) utan att vara säker på att det gick att ta sig ner med skoter. Förutom lössnön så var det mycket tät granpinnskog, stora stenblock och mycket brant. En del av våra renar hade farit in där efter att ha blivit jagade av en lofamilj. Jag skulle försöka få till ett nytt kantspår och alternativet var att åka en alltför stor omväg runt nästa berg. Vid sådana här tillfällen försöker man alltid att lägga spåret så att det i värsta fall går att ta sig tillbaka samma väg man kommit.
Men här kom jag till en gräns där det var att chansa eller ge upp och vända. Bilden nedan ger inte full rättvisa över vare sig snömängd, branthet eller skoglig täthet. Efter lite avverkning med medhavd såg lyckades jag bana mig väg ner och kom till slut fram till ån i botten (Hoan).
På alla åar och sjöar är det så mycket snö som tyngt ner isen och därmed har vatten trängt upp och bildat ett vattenskikt under snön. Det gäller att ha farten uppe och inte stanna när ett sådant parti ska passeras. Allt det här gör att det är ganska jobbiga dagar i renskogen om man inte har sådan tur att det går att hålla sig till befintliga spår.
Så nu räcker det definitivt med snö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar