Jag har precis avslutat arbetet med att stycka, paketera och frysa in resultatet från älgjakten i september. Att jaga älg är inte bara att vara ute i skogen, koka kaffe och skjuta en och annan älg. Det är en jäkla massa jobb efter skottet vilket den som inte varit med om det tänker på. I synnerhet om man är ensam. Bara att hantera en vuxen älg med en levandevikt på över 600 kilo så att man kan ta ur den och frakta hem den är ett bestyr. Tur att det finns hjälpmedel. I år råkade en sådan bjässe komma förbi mig i Bjurkällan. Uppslaktad och efter 10 dagars hängning vägde den 315 kilo. Levandevikten är ca det dubbla. Det blev avsevärda mängder fryspåsar med innehåll av den. Eftersom infrysningskappaciteten är en begränsande faktor tog jag en vecka på mig att stycka den. Men jag ska inte klaga. Nu kan jag äta älgkött varje dag i ett år framöver och dessutom dela med mig.
5 kommentarer:
Ja det kan ju vara nog så ansträngande före skottet oxså ;-)hm. I vilket fall GRATTIS till en ståtlig "stoerre prutte". Själv har jag hittills "bara fått" en kalv :-(
Gounut delie
Sanbej
Det ser ut som en 18-taggare. Varör, varför, varför skjuta bra avelstjurar när älgstammen framöver behöver en rejäl dos av bra gener?
Jag sköt den i september av samma anledning som jag slaktar de största sarvarna i september. Tjurarna, både renar och älgar är maximalt stora och tunga då. Den här tjuren hade nått sitt maximum just nu och var då lämplig att slakta. Goda arvsanlag behöver inte innebära att man skall spara alla stora tjurar. Ett bra uttag innebär både i renskötseln och i älgskötseln att man gott och väl kan slakta de största om man också slaktar de minsta och sparar yngre djur med goda vikt- och hornanlag. Så gör jag med renarna och så gör jag med älgarna. Hade den här tjuren däremot kommit förbi mig under oktoberjakten så hade den fått gå därför att då är den av betydligt sämre kvalitet på samma sätt som rentjurarna efter brunsten. Jag jagar inte för hornen utan för köttet. Det är en del av min försörjning. Vad jag vet så har vi ingen brist på bra avelsmaterial på tjursidan i våra trakter. Om den här tjuren någon gång skulle skjutas så var det nu när den var i sitt maximum. Jag bedömmer av hornen att den snarare var på retur än på att bli ändå större. Det var förresten bara 15 taggar, men väldigt grovt i rosenkransen och i taggarna.
Jag skäms inte för att jag sköt den men jag är inte heller speciellt stolt eller försöker skryta med den. Jakt är en del av mitt jobb och min försörjning helt enkelt. /Olof T
Så där grova tjurar ser vi mycket sällan nere i Tiveden och Närke. Härom året sköt vi en liten fyrtaggare som vägde runt 150 kg slaktad. Vi har lagt om avskjutningsplanerna, och spar numera småtjurar så att de får växa till sig och bli avelsdugliga. Att skjuta en sådan grov tjur som din här nere skulle inte vara försvarligt, eftersom våra tjurar aldrig fått växa till sig - jag förmodar att det är det Emma G. tänker på. Om några år kanske det blir annorlunda - men nu behövs de för aveln. Vi måste vara klokare än förr, så att vi inte förstör älgstammen.
Men det är roligt att se att stammen är så fin däruppe hos dig. Jag får gratulera till ett vackert byte och många goda middagar.
Peter
Det här blev jag själaglad av att läsa! :) Du jagar alltså älg ensam! Härligt! Vill du ha hjälp med efterarbetet nästa år kommer jag gärna upp utan bössa och hjälper dig med jakten, jag gör inga som helst köttanspråk, men vill gärna få skriva och dokumentera om dig jägare som jagar älg ensam!
Skicka en kommentar