Mapuche-land

Nu ar jag sydvast om Santiago och besoker de centrala delarna av mapucheland. I gar besokte vi dels en mindre stad dar jag intervjuades av den lokala tv-stationen. Jos¿e Manuel, min vard har, kandiderar till det chilenska parlamentet sa det blir mycket handskakande pa gatan med fol. Vi for vidare till ett litet mapuche- samhalle, Tirua, vid kusten, dar den lokala borgmastaren tog emot oss och en forsamling av lokala ledare och "elders" hade bankat upp sig for att lyssna pa Jose, mig och Beatriz (beromd mapucheartist). Jag hade en powerpoint presentation med mig om samer, renskotsel, FSC, ILO och sa vidare. Det blev mycket fragor efterat om samernas stallning i Sverige, om aganderatt till land, varfor sverige inte ratificerat ILO och sa vidare. Chile ar ocksa inne i en ILO-169 ratificeringsprocess och motstandet verkar vara lika stort har som i Sverige hos majoritetsbefolkningen. Utanfor fonstret dok det upp en hund som sag ut att vara en nara slakting till Tjirri. Precis likadant tecknad men lite storre. Kanndes lite kusligt nar hon stirrade pa mig genom fonstret.
Pa kvallen akte vi pa sma grusvagar som letade sig upp i berget ovanfor kusten tills vi kom till ett hus dar vi bara klampade in utan att agaren var hemma. Vakthundarna utanfor gjorde sitt basta for att skramma bort oss men lyckades inte. Det visade sig vara huset dar en tva praster bodde och de kom hem strax efterat. Det blev en marklig kvall med Mapuhe-jam-session av de spirituella ledarna som foljt med oss, ett gang 80-ariga vaderbitna herrar, tillsammans med prasterna och var fotograf. (Bilder kommer) Vi samtalade om den traditionella medecinkvinnokunskapen som bade bygger pa kunskaper om det andliga saval som om lakevaxter, problemen med att overfora traditionell kunskap till nya generationer vars intresse inte ar sa andligt, markrattigheter m.m.
Nar vi ovat pa mapuchemusik, chilensk och argentinsk musik sa ville de att jag skulle framfora nagot samiskat eller svenskt. Som tur var sa hade jag med mig Sofia Jannoks senaste CD som jag kunde satta pa i stallet for att forsoka mig pa det sjalv.
Delvis kanns landsbygden har som att forflytta sig till sveskt 30-tal med oxdragna vagnar, enkla hus med losgaende grisar, hons, hastar och notboskap. Samtidigt verkar alla ha en mobiltelefon, TV, Internet, bil och ovriga moderna teknikattribut.
Det ar valdigt trivsamt och jag blir varmt mottagen var jag kommer. Har forstatt hur viktigt det ar att forst bli presenterad for de andliga ledarna och darefter "vanliga" lokala ledare. De aldres stallnig ar mycket stark och deras ord vager tungt.
Nu ska vi ivag till en traff med just sadana "elders" sa jag maste sluta.
/Olof