Negativt

Under mina 16 år i Sametinget har jag varit upprörd många gånger. Så även denna gång på mitt sista plenum. Jag vill inte påstå att det denna gång var det värsta jag varit med om, men utifrån att Sametinget nu funnits i snart 16 år och genomfört 48 plenum så går det inte längre att skylla på barnsjukdom eller på att Sametinget inte funnits så länge att det hittat sina former. Efter 16 år måste vi ledamöter för sjutton veta hur det ska fungera.
Jag ska försöka förklara vad som hänt, vilket inte är så lätt att förstå för en utomstående.

För en regering, en kommunstyrelse eller vilken förening som helst så är det viktigaste tillfället när man måste vara säker på att få majoritet för sitt förslag när budgeten ska antas. Att oppositionen kommer med skuggbudget eller motförslag ligger i sakens natur. Men att ledamöter från regeringskonstellationen på sittande möte lägger motförslag som innebär en helt annan budget (miljonförändringar) och tilläggsförslag som inte har med budgeten att göra (bl.a. personalfrågor) är ett direkt misstroende mot både den egna styrelserepresentanten och mot styrelsen som helhet. Ändå var det just det som Lars W Svonni från partiet Samerna gjorde.

Frågan borde varit lätt att hantera av presidiet (mötesledningen) eftersom det innebar att ett nytt ärende väcktes (genom tilläggsförslagen som inte hade med budgeten att göra) och då ska enligt Sametingsordningen ordföranden avvisa ärendet. Ett ärende skall alltid vara berett av styrelsen. Enda gången ett nytt ärende som inte finns på dagordningen får tas upp är om samtliga ledamöter går med på det. Det lagda förslaget skulle enligt vår verksjurist få oöverskådliga konsekvenser då det skulle innebära avtalsbrott och förmodligen även stora skadestånd. Sittande ordförande Stefan Mikaelsson (partiet Skogssamerna, ledamot sedan 1993) med bisittare Sylvia Simma (Samelandspartiet) valde trots det att släppa fram mot- och tilläggsförslaget från Svonni. Jag, som också ingår i presidiet men inte tjänstgjorde då, uppmärksammade presidiet på att det var ett nytt ärende som borde avvisas, men de ignorerade mig. Jag gjorde då en formell framställan att Svonnis förslag borde avvisas med hänvisning till Sametingsordningen. Min framställan avvisades av Mikaelsson och prövades därför aldrig.

Sametingets styrelse insåg efter interna diskussioner att de ej skulle få majoritet för sin budget och i desperation sökte de då stöd för en bordläggning vilket bara behöver stöd av 1/3 av ledamöterna. Efter votering lyckades styrelsen få stöd för bordläggningsyrkandet med minsta möjliga marginal. Det anmärkningsvärda i denna situation var inte att oppositionen röstade mot bordläggningsyrkandet. Nej, det anmärkningsvärda var att 3 av 4 ledamöter från partiet Samerna, 3 av 4 ledamöter från partiet Skogssamerna och 1 av 7 från Samelandspartiet (samtliga ingående i regeringsblocket) röstade med oppositionen.
Styrelsen fick alltså inte majoritet för sin budget och fick ett misstroende från 2/3 av ledamöterna för sitt bordläggningsyrkande.

Det var inte nog med det. 16 av ledamöterna har lämnat in en begäran om att ett nytt plenum skall inkallas för att behandla dels den bordlagda budgeten och dels ev. öviga ärenden som bordlagts på detta plenum. Det räcker med att 1/3 begär att det skall kallas till ett nytt plenum för att så skall ske. Ett plenum kostar ca 500 000 kr att genomföra. Pengar som inte finns budgeterade. Undertecknare av begäran var förutom oppositionen och 2 politiska vildar även 3 ledamöter som ingår i regeringsblocket, nämligen Lars Willhelm Svonni (Samerna, ledamot sedan 1993), Lars Jonas Johansson (Samerna) och Bengt Sevä (Skogssamerna, ledamot sedan 1993). Regeringsblockets majoritet med 18 mot 13 har därmed förändrats till att bli 15 mot 16 och alltså en minoritet.
Vilken regering som helst som lider två sådana nederlag skulle omedelbart avgå. Men inte i Sametinget inte. Man väljer ett strutsbeteende, stoppar huvudet i snön och låtsas som om ingenting hänt.

Konsekvensen av allt detta blir att ett nytt plenum kallas in under våren till en merkostnad av 500 000 kr. Denna kostnad innebär att det nyvalda Sametinget (val sker 17 maj) åderlåts på motsvarande summa och kanske inte kan hålla något plenum under hösten. Om Lars W Svonnis mot- och tilläggsförslag går igenom, vilket allt tyder på att det gör, innebär det att 1 900 000 kr ska omfördelas från myndighetsdelen i Sametinget till den folkvalda. Konsekvensen blir att tjänster måste sägas upp och att myndighetsservicen blir mycket sämre. Dessutom ska en rad åtgärder vidtas (enligt Svonnis förslag) så att anställdas tjänstgöringsort ändras (tvinga personal att flytta från Östersund till Kiruna och vice versa). Detta innebär brott mot ingångna avtal och förmodligen stora skadestånd. Kostnad oförutsägbar.

Varför gör då Lars W Svonni detta? Jag är helt säker på att det inte är av omtanke om Sametinget. Nej, jag är övertygad om att han gör detta bara för att visa på hur han har makt att manipulera Sametinget och få styrelsen att framstå som idioter. Hur HAN är den som egentligen bestämmer i Sametinget. Han njuter av att agera så här. Som en barnunge som tycker om att vara gängledare och få alla att dansa efter hans pipa. HAN kan strunta i Sametingsordning och vanliga demokratiska grundprinciper. Samtidigt stoppar styrelsen huvudet i snön och låter honom fortsätta att domptera Sametinget.

Min kritik i sammanfattning:

• En ledamot i regeringsblocket lägger fram ett mot- och tilläggsförslag till styrelsens budgetförslag som är så omfattande att det innebär att ett nytt ärende väcks.
  
• Ett nytt ärende ska avvisas av ordförande i presidiet vilket inte skedde.
  
• Mitt avvisningsyrkande avvisade och prövades ej av ordföranden.
  
• 7 ledamöter från regeringsblocket röstar mot styrelsens begäran om bordläggning.
  
• 3 ledamöter från regeringsblocket går med oppositionen och begär att ett nytt plenum skall inkallas (kostnad ca 500 000 kr)
  
• Styrelsen sitter kvar som om ingenting hänt

Fotnot:
Sametinget består av en regeringskonstellation bestående av :
Samelandspartiet 7 ledamöter
Samerna 4 ledamöter
Skogssamerna 4 ledamöter
Min Geaidnu 3 ledamöter

och en opposition bestående av:
Jakt & Fiskesamerna 8 ledamöter
Guovssonásti 3 ledamöter

samt 2 politiska vildar

Positivt

Det ska ärligt sägas att det var få positiva saker med detta det 48:e plenum för Sametinget sedan invigningen i augusti 1993. Jag ska därför sammanfatta det i två blogginlägg; ett positivt och ett negativt.
Det positiva blir ganska kort……
Vi antog enhälligt Sametingets livsmiljöprogram och Sametingets Vindkraftspolicy. De invändningar som kom fram mot livsmiljöprogrammet i debatten var få och enbart från Guovssonásti (renägarförbundet) som ansåg att det var flummigt och inte innehöll några bidrag till samebyarna för att de skulle kunna köra på alkylatbensin (miljöbättre bränsle för snöskotrar och andra tvåtaktsmaskiner). Men de vill och andra sidan alltid ha mer bidrag till rennäringen……
I övrigt var alla partier för programmet. Det kändes skönt att det som Min Geaidnu kämpat för att få till sedan 1995 äntligen kunde antas. Jag känner mig lika stolt över det som över det Jämställdhetsprogram som Sametinget antog 2004 (men inte följer *suck*) Det har varit två av våra hjärtefrågor att få igenom.
Vi har en fantastisk personal på Sametinget som jobbar häcken av sig för att genomföra allt som åläggs Sametinget från såväl politisk nivå som i egenskap av svensk myndighet underställd regeringen.
Åsele Världshus, där vi bodde, debatterade, åt och förlustade oss var fantastiskt bra. God mat, fantastisk personal och bra lokaler vid Ångermanälvens strand. –30 grader gjorde att vi mest höll oss inom hotellets väggar dock.
Mitt parti, Min Geaidnu, är utan tvekan det bästa, mest ansvartagande, framåtsyftande, pålitliga, ungdomliga, jämställda, jämlika, miljömedvetna, visionära och analyserande partiet i Sametiget. Frågan är bara hur vi ska kunna få väljarna att fatta det… :-)
Sara Larsson, min kollega och tillika vägvisare i Min Geaidnu är den mest kompetenta politikern i Sametinget. (Nåja, Lars Anders Baer är väl också i hennes klass, i alla fall nästan!)
Det var det positiva.

48:e plenum

Idag har Sametingets 48:e plenum mjukstartat med partiöverläggningar och presentation av Sametingets livsmiljöprogram "Eallinbiras" samt Sametingets syn på vindkraft i Sápmi. Presentationerna gjordes av Nanna Borchert respektive Malin Brännström. Två kvinnor som enligt min mening gjort ett strålande jobb. Om programmen antas får vi veta inom de närmaste dagarna.

Dessutom tisslas och tasslas det om partiernas listor i det kommande valet. Vilka ska lägga av, vilka ska toppa. Är det några partiövergångar eller några nya partier på gång? Frågorna är många och hemlighetsmakeriet stort.

I Min Geaidnus partirum är arbetet i full gång med planering av valrörelsen (se bilden). Nytt kampanjmaterial har tagits fram och redan börjat distribueras i samband med Jokkmokks marknad härom veckan. Huvudbudskapet är: Sápmi, större än du tror!

I kväll sitter jag och filar på en ny motion, min sista (?), vilken inte kommer att behandlas förrän av det nyvalda sametinget. Anledningen till motionen är att jag blev så arg över att styrelsen föreslår avslag på en motion av min partikamrat Helena Kuhmunen. Hon hade föreslagit att Sametingets ungdomsråd skulle ges möjlighet att delta med två personer vid plenum på sametingets bekostnad. Styrelsen anser att det blir för dyrt och avslår motionen. Förmodligen går även plenum på den linjen. Jag kommer i min nya motion att föreslå att Ungdomsrådets medverkan finansieras med att sametingsledamöternas dagsarvoden minskas med 10%.

Det var nämligen så att arvodena höjdes rejält på sittande möte härom året, utan föregående beredning vilket kostade tinget ca en halv miljon kronor (Min Geaidnus ledamöter reserverade sig naturligtvis mot beslutet). Jag förmodar att även min motion kommer att avslås men förhoppningsvis försätter ledamöterna i ett moraliskt dilemma; Vad är viktigast? Den egna plånboken eller ungdomsrådets deltagande vid plenum. Ska bli spännande att lyssna på den debatten från åskådarplats!

I morgon tisdag börjar själva plenum med en partiledardebatt.

Mitt sista Sametingsplenum

Idag for jag till Åsele med 63:an. (Linjebussen mellan Östersund och Umeå) Men det kändes svårt att fara hemifrån Glen i det fina vintervädret med gnistrande nysnö, sol och minus tio grader. Jag höll på att vända Östersund. Det är sista gången som jag far på ett Sametingsplenum som ledamot. Efter 16 år i Tinget så känner jag ingen större motivation längre. Få nya tankar eller idéer som jag inte redan hört kommer från talarstolen.

Det som denna gång ändå sätter lite guldkant på tillvaron är att ett sametingets miljöprogram skall läggas fram för beslut. Vi i Min Geaidnu har tjatat om detta sedan 1995 och nu finns det äntligen på bordet. Det vore skönt att få igenom det innan jag slutar.
Det är alltså Sametingsval i år den 17 maj och denna vecka är det sista under innevarande mandatperiod.

Sametingets plenum är numera fridfulla tillställningar och inte alls det bråkiga Ting som en del media forfarande envisas med likna det vid. Det har alltmer kommit att likna riksdagens arbete fast i en mindre skala. Precis som i riksdagen så råder det delade meningar i många frågor utifrån olika ideologiska perspektiv. Konstigt vore det väl annars. Ett representativt folkvalt organ som ska företräda ett helt folk representerar självklart olika åsikter.
De som menar att samerna måste bli helt eniga i frågor för att det svenska samhället skall bry sig talar mot bättre vetande. I ett demokratiskt organ skall det finnas utrymme för åsiktsskillnader. Att använda argument som att "Samerna är ju inte överens själva om att Sverige skall ratificera ILO-169 om ursprungsfolks rättigheter" för att slippa ifrån den för Sverige så besvärande frågan är bara svepskäl och inget annat.
Ett lika dåligt argument som att när riksdagsledamöterna på den s.k. Norrlandsbänken är emot en ratificering så blir det ingen. Skall vi vänta på de senare blir för en ratificering så får vi vänta i all evighet. Ibland måste man faktiskt acceptera en åsikt som majoriteten företräder. Det gäller både i Sametinget, i Riksdagen och i de olika partierna.

Arkivråtta

Idag var jag ledig från renskogen. Min kusin Nicklas tog hand om passningen. Renarna var rätt lugna men hade jagats under natten av en lofamilj.

Dagen ägnades i stället åt ett studiebesök på Landsarkivetiet, arrangerat av Ohtjsedäjjah-Sökarna , föreningen för dokumentation av samiska kulturlämningar där jag är ordförande. Vi 12 deltagande sökare fick en bra introduktion till hur arkivet kan nyttjas på bästa sätt. När vi p.g.a. snöförhållanden inte kan vara ute i fält och söka efter kulturlämningar så är arkiven ett bra substitut. I synnerhet när allt fler kartor och handlingar blivit digitaliserade och alltså sökbara via dator. Lantmäteriet har numera flertalet av sina gamla kartor scannade och tillgängliga på nätet.

Kartor kan ge en fingervisning om var det kan löna sig att leta kulturlämningar genom att namnet "Finn" (gammalt uttryck för same) ingår och pekar ut områden som nyttjats av samer. Exempelvis så har vi på en historisk karta (Generalstabens från 1903) hittat två "Lappkojor" strax utanför Östersund vid Kläppe. De är tydligt utmärkta och stigar leder dit. Vilka bodde där, när och varför? Svaret borde finnas någonstans i landsarkivets gömmor. En utmaning för oss att ta reda på.

På eftermiddagen hade vi styrelsemöte i Sökarna och planerade för vårens och sommarens aktiviteter. Har ni lust att hänga med? Kolla i så fall på vår hemsida, Ohtjsedäjjah-Sökarna .

Kallt, kallt, kallt

Global uppvärmning?

Inte för närvarande i Börtnan eller längs Ljungans dalgång. Med någon dags undantag så har det varit rejält kallt där. I morse t.ex. hade jag bara -16 hos mig uppe i Glen, men nere i Börtnan var det -33. Sedan pendlade det mellan -28 och -30 hela vägen ner förbi Klövsjö och till Nederhögen. Skönt uppe i byn där jag parkerade bilen, bara -15 och en strålande sol. Det blir nog en bra dag tänkte jag. Men så styrde jag skotern ner mot Hoans älvfåra och det var som att köra in i en isvägg. Ändå värre blev det nere i Sörtjärn (känd plats från Inlandsbanekramarnas tid). Trots tre lager under skoteroverallen och extremt varma kängor frös som jag en mexikansk nakenhund på promenad i Antarktis.
Stannade till vid ett gammalt krontorp och kikade på en kvarglömd temometer, men kvicksilvret hade krupit ner i kulan så det vare sig värmde eller gav mig någon indikation på hur kallt det verkligen var. Men under -30 var det defenitivt och förmodligen kring -35. Solen förmådde inte värma upp dessa ködsvackor längs vattendragen.
Fortfarande är snön så lös att både renar, älgar, järvar och lodjur och jag själv föredrar att använda oss av befintliga skoterleder med hårt underlag under de senaste 45 centimetrarna nysnö. Järven med sin stora bäryta hade uppenbara svårigheter i djupsnön. Det blev en djup kanal efter honom.
Jag gillar vinterkyla, men inte riktigt så här kallt. -10 grader är lagom.

Snö, snö, snö

Nu räcker det! Inte mera snö tack.
Om jag klagade över snöbristen i Stockholm så är det nu tvärtom här hemma. Kring Nederhögen, där vi har våra renar, är det nu så mycket lössnö att skotern knappt tar sig fram där det är ospårat. Idag när jag skulle lägga ett nyt kantspår runt renarna så fick jag ge upp. Det bara gick inte. När jag klev av skotern för att försöka trampa till en väg i skogen så hade jag lössnö upp till bröstet, dvs 130 cm. Kanalen efter skotern var 80 cm djup. Bara att ge upp och leta sig ut på öppnare ytor där bärigheten var bättre. Trots att jag kör en Lynx Forest Fox som vanligtvis är suverän i lössnö. Det är ju inte så roligt att bli sittande fastkörd där, ensam mitt i skogen och någon mil till närmaste väg.
En grupp renar som jag skulle flytta på tog sig knappt heller fram. Det gick upp till manken på Vajan som tog täten. Det bar inte ens för deras stora klövar. Kan inte minnas mer än en gång tidigare när det varit så mycket lös opackad snö.
Så nu räcker det!

Samernas Nationaldag 6 feb

Jag har varit usel med bloggandet. Inte för att det saknats teman att skriva om. Det har varit ett mentalt motstånd hos mig mot att skapa offentliga texter. Kanske för att jag gjort det för mycket under de senaste 30 åren. Jag ska försöka bättra mig så att det i vart fall motiverar att ha bloggen kvar.

I förra veckan var jag till Stockholm. Första gången på ett halvår. Tidigare år så var det flera gånger i månaden, ibland varje vecka. Jag hade nästan glömt bort hur vidrigt tråkigt vintervädret är i huvudstaden. Hur klarar människor av att bo där på vintern? Grått, regnigt, avgaser, trängsel, stress och jäkt.

Inte rätta stället att fira samernas nationaldag, 6 feb. direkt. Glädjande nog så hade Stockholmstidningarna inklusive gratistidningarna uppmärksammat nationaldagen på ett bra sätt. Den samiska flaggan hissades utanför stadshuset och på skansen var det officiellt firande. Påminner mig om att det bara är 20 år sedan som Jokkmokks kommun förbjöd att den samiska flaggan skulle få hissas utanför kommunhuset. Dåvarande kommunbossen skyllde på att den samiska flaggan var att likna vid en fackföreningsflagga eller organisationsflagga och en sådan kunde man ju inte hissa utanför kommunhuset. Tack och lov har nya vindar blåst, både i Jokkmokk och i övriga landet när det gäller respekten för det samiska folket och vår flagga (antagen på Samekonferensen i Åre 1986)


Anledningen till att jag var i Stockholm var ett uppföljningsmöte om resultaten från den andra övervakningsomgången av Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter på Rosenbad den 5-6 feb. där jag representerade Sametinget. Svenska Samernas Riksförbund representerades av Viktoria Harnesk (Sápmis främste bloggare).

Syftet med mötet var att se vilka framsteg som gjorts i genomförandet av ramkonventionen i Sverige och att diskutera vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att följa upp slutsatserna i den rådgivande kommitténs yttrande och ministerkommitténs resolution.

De huvudområden som kommer att undersökas är:

• Det institutionella och rättsliga ramverket
• Nationella minoriteternas delaktighet
• Minoritetsutbildning
  
  Resultatet av mötets diskussioner förväntas få stor betydelse för den pågående implementeringen av ramkonventionens övervakningsorgans slutsatser.
  Mitt anförande kan ni läsa på

Sametingets hemsida.