LO (djuret alltså, inte facket)

Idag hann jag med att både åka renarna och vara med på lodjursjakt. För den som inte vet det så är uttrycket "åka renarna" att man har passningen av renhjorden som är på vinterbete i skogen och att man åker runt dem för att se till att de inte avlägsnar sig åt fel håll och att de inte störs i onödan eller skingras av rovdjur. Ett varv runt renarna kan vara allt från någon mil till 7-10 mil beroende på betestillgång, snöförhållanden och årstid.


Förutom ett antal lodjur och några järvar samt en hel del skotertrafik så var det "lugnt" i området. Därför kunde jag ägna eftermiddagen åt att vara med på en lodjurjakt. Först som passkytt och sedan som skidåkande "hund". Det första blev tämligen misslyckat då de två lodjuren gick precis mellan mig och nästa passare. Han såg dem men inte jag. De två skidåkare som varit efter dem i spåret samt en stövare som med dåligt resultat försökte simma efter dem i snön var svettiga och trötta när jag föreslog att vi skulle göra ett omtag pånytt. Vi var på ett berg där jag av erfarenhet vet hur lodjuren brukar röra sig och jag erbjöd mig då att överta skidåkandet och vara "hund".


Jag åkte runt berget så att jag mötte lodjuren och genom skällande och hojjtande kunde få dem att vända tillbaka mot skyttarna. Skidföret var ypperligt och en njutning att få åka. Det gick vägen och ett av lodjuren sköts. Helt enligt instruktionsboken.


Den läsare som eventuellt reagerar mot att jakt på lodjur överhuvudtaget ska få förekomma måste komma ihåg att i renskötselområdet måste det råda en balans mellan antalet rovdjur och renarna. Precis som vi inte får ha för många renar och reglerar det genom slaktuttag så måste antalet rovdjur regleras genom någon form av jakt. I vår sameby har det vid årets inventering visat sig finnas 9 lodjursföryngringar (honor med ungar) I tillägg till det finns det naturligtvis ett antal hannar och honor utan ungar. Man brukar räkna med en multiplikator av 5 eller 6 för att hamna pådet rätta antalet individer. En medelstor sameby av vår storlek kan klara att ha max 4 föryngringar av lo för att inte rovdjursförlusterna ska bli för stora. Hos oss finns det alltså et stort utrymme för att bedriva skyddsjakt på Lo.


Kom också ihåg att den ersättning vi får från staten för antalet föryngringar ska kompensera oss för de förluster som rovdjuren orsakar. Det är inte något bidrag vilket många oinsatta insändarskribenter brukar påstå. Ersättningsnivån för en föryngring har dessutom inte höjts sedan 1995 när det "nya"systemet med ersättning per föryngring inrättades. Värdet på varje förlorad ren har däremot ökat sedan dess vilket alltså inte kompenserats.


Visst, statens totala kostnad för rovdjursersättningen har ökat mycket under samma tid, men det beror helt och hållet på att antalet rovdur har ökat sett på nationell nivå.


En balans mellan rovdjur och renar innebär således att man kan bedriva jakt på rovdjur när de är för många och låter bli att jaga när de är få. Inget konstigt alltså och traditionellt det sätt som samerna genom tiderna reglerat rovdjurstammen.